Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Så fixar du bästa pysslet med Elin "Grynet" Ek

De flesta av oss känner Elin Ek som Grynet, den brutalärliga karaktären som uppmanade oss att inte ta skit, i början av 2000-talet. Nu är Elin aktuell med boken, Jag grejar alltså finns jag.

Annons

Det är precis tio år sedan Sundsvallstjejen Elin Ek lämnade karaktären Grynet bakom sig. Nu frilansar hon i mediebranschen och har varit programledare i Karlavagnen i P4 under våren och hösten. Det finns spår av Grynet i den nya boken, en karaktär som Elin saknar ibland. Grynet gav barnen och ungdomarna en röst och såg på samhället med deras ögon och i boken finns utdrag från barnkonventionen, litteraturtips och roliga mellanmål varvat med olika pyssel. Sådant som Grynet brann för.

– Har man gillat Grynet så gillar man boken. Det finns lite Grynet i boken också, sy på dina gympaskor som du vill ha dem och bjud på en degbuffé – det är inte förbjudet att inte grädda degen eller smeten, säger Elin.

Elin gick på Hagaskolan i Sundsvall och hon minns åren med syslöjd och träslöjd med glädje. Hur hon svarvade träskålar och tillverkade egna lovikavantar. Och det är just åldern före tonåren som hon riktar sig mot.

– Det är en kul ålder på många sätt när man går från pärlplatteåldern till att kunna göra saker själv. Man har finmotoriken, kan hantera en symaskin, spis och en ugn.

Elin brinner för själva grejandet, att med enkla medel och utan förkunskaper tillverka saker och göra dem personliga. Som gympadojorna som broderats med en bild på Zlatan och som blir helt unika.

Elin har plockat idéer från olika ställen och utgått från det hon själv tycker är roligt. Pysslen ska till största del kunna göras av det som redan finns hemma och får inte bli för komplicerade.

Boken riktar sig till tjejer och killar som ska få något att göra när det känner att de har tråkigt.

– Tittar man på det sociala arvet så tror jag att fler flickor än pojkar får en stickning i handen av mamma eller mormor. Därför valde jag en teknik som kallas armstickning i stället.

Elin minns själv hur hon och hennes kompisar under 1980-talet satt hopkrupna hemma i någons rum och lyssnade på radio och stickade tubhalsdukar i neon. Inspirationen växte hon upp med eftersom båda föräldrarna arbetade som bildlärare. Miljön var kreativ och tillåtande. Boken är en slags motpol till dagens alltmer digitaliserade samhälle.

– Jag gillar kreativiteten som finns i den åldern. Det finns så mycket hittepå och skaparkraft. Idag när vi är så digitala blir mycket abstrakt med våra telefoner och plattor. Jag tror att det finns ett behov att av att göra konkreta saker med händerna och använda motoriken. Både hos barn och vuxna är nog DIY ett direktresultat av det. Alla har ett behov av att göra grejer med våra händer, säger Elin.