Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Säg inte att det är lugnt

Annons

De flesta Sundsvallsbor med något som helst fotbollsintresse har precis börjat andas in igen efter en enorm suck av lättnad. Giffarna spelar allsvenskt även nästa år och nu handlar det egentligen bara om att avsluta snyggt. Visst, laget snackar om topp tio, och nog vore det kaxigt att passera Gefle och bli bästa Norrlandslag.

Men det är knappast med någon större nervositet man tar sig an den sista omgången.

Jag är avundsjuk.

Våndan jag själv upplever är något helt annat.

Uppvuxen ett par mil utanför Göteborg var Blåvitt laget som gällde när fotbollsintresset började ta form någon gång i mitten av 1990-talet. Då hette hjältarna Håkan Mild, Jesper Blomqvist och Magnus Erlingmark. I dag heter de Gustav Svensson, Emil Salomonsson och Gustav Engvall. För att nämna några.

Det är med andra ord mot den högdramatiska guldstriden jag riktar min fulla uppmärksamhet i dag, med start klockan 13.00.

Flera gånger under säsongen har jag fått höra från kompisar och kollegor att "det är lugnt, det här tar Blåvitt". Lugn?

Jag är inte den som går med känslorna utanpå kläderna, men när guld hägrar i horisonten väcker det oanade beteenden och en anspänning som inte verkar gå att dölja. Det är väl det som kallas guldfeber.

Desto lugnare såg det ut i somras. Med en ledning på fem pinnar ner till jagande Elfsborg och Norrköping var det långt ifrån klart, men likväl började en känsla av falsk trygghet smyga sig på.

Det fick man snabbt äta upp. Hösten har varit en enda lång plåga där försprånget ätits in poäng efter poäng och varje match varit ohälsosamt spännande.

Efter Norrköpings miniryck och en stundande bortamatch mot AIK var hoppet nästan ute. Även om det skulle vara en stor besvikelse att gå miste om guldet skulle det samtidigt innebära att man fick lugna ner sig, pusta ut och få vara en i mängden här i stan.

Icke.

Då klev i stället en 19-årig ölänning fram och gjorde sitt livs match. Och lik förbannat har man behövt sitta på nålar i en vecka till.

Så säg inte åt mig att vara lugn.