Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakfrågorna splittrar

Annons

Tre frågor har hög aktualitet i dagarna. Den första blir: Hur står det till med oppositionen?

I söndags kom svaret: Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet siktar på att bilda regering 2010. Fem arbetsgrupper skall bildas – att jämföra med alliansens 16 olika överenskommelser. Från Högfors via Lars Leijonborgs kök, till Bankeryd om den politik som skulle drivas efter valdagen 2006.

Problemet för oppositionen är att alla nu ser vilken splittring som råder i sakfrågorna. Det är som om Sahlin, Ohly och Wetterstrand/Eriksson enats om att ta tåget från Sundsvall - men på perrongen vill Sahlin åka mot Stockholm, Ohly mot Östersund och Wetterstrand/Eriksson mot Härnösand.

Dagens opposition är en röra av åsikter. Vem gynnas eller missgynnas av detta så kallade samarbete vet jag inte. Däremot vet jag att Sverige inte har råd att styras av Sahlin, Ohly och de två språkrören!

Sedan jobben - hur skapas de?

Svaret är egentligen enkelt: Av konsumenterna och investerarna. Det som nu gått i totalt baklås utöver den internationella finanskrisen är människors beteende. Oavsett vilken fråga man ställer tycks alla svara likadant: - Vänta och se. Det är de vanligaste orden i alla sammanhang just nu, jorden runt. Beställa ny lastbil?

Resa till farmor i Hjo?

Köpa nya vantar till barnen?

Vänta och se. Det verkar bara vara alkohol, tobak och mat där efterfrågan tycks vara opåverkad. Orden vänta och se har ju inte så mycket med de flestas ekonomi att göra, just nu är fler anställda än någon gång tidigare i Sverige trots varsel och uppsägningar. Men vi väntar och ser för säkerhets skull. Så fördjupar vi krisen.

Om vi åter börjar konsumera kommer efterfrågan på jobb att öka och krisen försvinner i fjärran. Förresten är Vänta-och-se-krisen nu så djup att inte ens det förhållandet att råoljepriset sjunkit från 147 dollar/fat före Peking-OS till Bensinen kommer kanske aldrig bli billigare än den är nu, under 10 kr/litern på vissa håll.

För det tredje; Varför stimulerar inte regeringen ekonomi som USA, Kina och England?

Men redan statsbudgeten för 2009 innebär ju en stimulans på ungefär 1,0 procent av bruttonationalprodukten, lika mycket som OECD föreslagit. Därtill kommer räntesänkningen vilket inkluderat skatteeffekter torde betyda ytterligare 0,45-0,55 procent av BNP ovanpå. Lägg därtill regeringens extra paket om åtta miljarder kronor. Samt inte minst - 28 miljarder till forskning och utveckling inom fordonsklustret!

Totalt har vi stimulanser på 1,8-2,2 av BNP, att jämföra med USA:s 1,2 procent, Kinas 1,3 och Englands 1,5. Om det sedan kommer mer pengar till pensionärerna och dessutom ett skogs- och energipaket också för att stödja produktion och sysselsättning, ja, då vet jag inte vad Thomas Östros (s) och hans oppositionsvänner skall kräva mer?