Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Samlaren med kärlek till loppis och retro: "Jag byter soffor hela tiden"

Hon har alltid varit intresserad av färg och form och gjorde om flickrummet så ofta hon kunde. Målade väggarna ilsket rosa och fick pappa att borra upp gardinskenor i taket så att hon kunde göra en himmelssäng.
– Jag har alltid varit en samlare, säger Anna Sundqvist. Men ibland kan det bli lite för mycket.

Annons

Egentligen ville hon gå reklam- och dekorationslinjen på gymnasiet, men hon kom inte in och därför blev det vårdlinjen istället. I dag är Anna Sundqvist chef för psykosenheten på Gävle sjukhus.

– Det blev ju bra ändå, säger hon på sitt raka vis med allvarlig ton och samtidigt glimten i ögat.

Hon stortrivs inom psykiatrin och känner starkt för människorna, både kollegor och patienter. Sin passion för formgivning och sköna material tar hon igen på fritiden. Till stor del genom att fynda på loppisar och i second hand-butiker.

– Jag kan inte låta bli att köpa saker som jag ramlar över, ler hon. Ibland blir det tyvärr lite för mycket. Nu har jag en träsoffa inklämd mellan sängen och byrån i sovrummet. Jag var bara tvungen att köpa den och nu vet jag inte var jag ska göra av den. Behöver du en soffa kanske?

Hon är på gott humör och skrattar åt sig själv. Förklarar genast att hon försöker få möbler och prylar att cirkulera och gå vidare till andra. Många fina klänningar hänger framme. Hon är förtjust i vintage och nu har hon bestämt sig för att använda dem också.

– Det blir roligare då. Man måste ju försöka ha lite roligt ibland, det finns så mycket allvarliga saker i livet ändå.

Vi träffas på en lunchrast. Katterna Sojsoj och Sockan blir glada men också ivriga att gå ut. De ångrar sig snabbt när de känner att det är minus tio grader ute. Lägenheten är en standard-trea byggd på senare år, men mycket ombonad och personlig. Inredd med retroprylar, möbler, ljusstakar, lampor, böcker, fint porslin och mönstrade väggar. Mycket är udda men det känns som om det hör ihop ändå. Tamburmajoren i sovrummet dignar av snygga retroklänningar och helfigurspegeln med gyllene ram är till hälften dold av aftonblåsor. På väggarna hänger det blandad konst och just nu är det mycket kvinnor och hundar. Det höga glasskåpet har varit ett lärarskåp på Borgis. Annas före detta svärmor fick skåpet när hon jobbade i matbespisningen och nu har Anna målat det vitt, monterat in ljus och låtit en vän tillverka glasdörrar. Bakom glaset står fina vaser och skålar i glas och porslin. En grön skål på fot fick hon alltid chips i när hon var liten. Soffan är klassisk men mjuk och nätt i en gnistrande grön råsiden.

– Jag byter soffa hela tiden, men köper bara billiga på second hand. Den här är en Dux som jag hittade på Erikshjälpen för bara 600 kronor. Jag tycker jättemycket om den.

Mitt emot står två knallorange örlappsfåtöljer. De ser retro ut men är nya och kommer från Ikea. Hon har likadana på jobbet men i neutralare grått. Soffbordet är runt med en glasskiva i mitten. Hon suckar lite över att det har fått märken, men möbler är ju till för att användas.

Hur är bästa sättet att njuta hemma för dig?

– Det är i soffan med en kopp kaffe och en bok. Jag såg att Patti Smith hade kommit ut med en ny.

Hon bodde redan fint på det förra stället, i en äldre lägenhet med djupa fönsterbänkar i marmor. Men hon hade fått barn och därför ville hon komma ner på marken.

Uteplatsen är översnöad men där finns en minimal rabatt där hon vårdar sin kaprifol ömt. Den är Annas stolthet som hon brukar lägga ut på facebook.

En annan passion är lampor. Hon kan inte låta bli att köpa fina lampor fast de inte hör ihop. Nyss kom hon hem med en Bitossi-lampa som hon hade hittat för 75 kronor. Hon googlade på märket och såg att den kostar runt tusenlappen på nätet. I första hand är det formen som avgör men visst finns den där, tanken på att kunna göra fynd.

Det är roligt att upptäcka de små detaljerna. Som TV-bänken i jakaranda som har eluttagen dolda på undersidan. Ibland önskar hon att hon kunde få undan sina egna sladdar, men det orkar hon inte riktigt ta tag i. Bokhyllan har hon ärvt efter pappa, hans auktionsfynd som hon alltid har tyckt om, och på hörnbordet står en samling av Iittalas ljusstakar Festivo. Där ligger också en gammal vinylsingel med Annas namne på omslaget och en broderad duk.

- Tänk att någon har suttit och broderat den här för hand. Den kostade 20 kronor på loppis och är jättefint gjord till och med på baksidan. Sånt gillar jag.

Miljön på jobbet är också viktig. Just nu samarbetar hennes avdelning med en konstnär under "Artist in hospital" vilket kommer att resultera i en konstnärlig utsmyckning. Hon tror på kultur som medicin och på kontoret har hon en 50-talstapet med turkos mönster och ett lövet-bord. Där hon sitter och jobbar med administration hänger Andy Warhol-affischen "I like boring things".

Ett bekymmer med gamla klänningar är att de ofta har små storlekar. Anna har alltid varit lång men också stor och för fem år sedan gjorde hon en gastric bypass-operation. Sedan dess har hon gått ner 50 kilo och det har blivit lättare att komma i gamla klänningar. Men det har blivit tråkigare att äta.

- Jag kan inte njuta av mat som förr, säger Anna. Det är lite sorgligt men jag mår ändå bättre. Man måste göra det bästa.