Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Samtalet är vårt skydd mot ondskan

Annons

Sverige och Västernorrland har i höst gått igenom en exceptionell tid som frestat hårt på det mesta. En flyktingsituation som få idag levande sett maken till har tagit oss i sitt grepp och bitvis omkullkastat våra invanda reflexer och värderingar.

Plötsligt finns något helt annat närvarande i allas våra medvetanden än den svenska normaliteten. Människor som trodde att de skulle gå i pension har plötsligt blivit indragna i heltidsarbete. Volontärer och frivilligorganisationer har blivit synliga och viktiga på helt nya sätt. På heltid!

Många har till och med, mitt i julförberedelserna, börjat ställa en och annan fråga om det etiskt rimliga i vårt svenska julfrosseri samtidigt som utsikten utanför våra fönster ser ut som den gör. Det sägs att välgörenhetsgåvor till och med blivit en av årets julklappar.

Aktualiteten för en jul i Karl Bertil Jonssons anda är påtagligare än någonsin men ändå talar vi förvånansvärt lite om det. Det är som med den där elefanten mitt i rummet ni vet. Den som inte finns – eller gör den det?

Man kan fråga varför det är på det sättet? Saknar vi ord eller språk för att tala om vad vi är med om och inte har referenser till? Frågor som kräver vår djupare inlevelseförmåga.

Jag menar inte att nuet inte kommenteras men då oftast från den sidan där den allra grövsta arsenalen av fördummande och ibland hatfulla utgjutelser verkar vara det som gäller. Från den andra sidan hörs däremot alldeles för lite och det trots att så uppenbara konstigheter som legitimationstvång för flyktingar eller den medeltida åtgärden att stänga broar funnits att tala om.

I en tid som den vi nu lever i är det lätt att gripas av både vrede, panik och förtvivlan över sakernas tillstånd men det är också väldigt lätt att vilja ge tillbaka med samma mynt. Det vill säga att möta en brutaliserad förenkling med något lika förenklat och dumt.

Tyvärr gör det bara att polariseringen i samhället fortsätter att öka och idag vet vi att över 20 % av landets befolkning skulle rösta brunt om valet stod i dag. I södra Sverige samlar populismen sådana skaror att SD utgör det enskilt största politiska partiet. Inom LO är socialdemokraterna inte längre det största partiet.

Alla förstår att här är det något som skaver i Folkhemmet. Ändå är det som att landet i gemen försöker låtsas som att allt är som vanligt eller kanske att det inte är något särskilt att prata om. Vi har ju försökt tiga ihjäl den där elefanten mitt i rummet hittills, så varför skulle inte det gå något år till?

I tider av osäkerhet och oro är det inte mindre utan mer av språk som behövs. Inte förenklingar och hejarop utan fler fördjupande samtal som kan ta hand om vår oro och vår rädsla. Tyvärr verkar många av våra politiker antingen hålla tyst eller ställa sig vid ringside som papegojor och orera om möjligheter och utmaningar tills käkarna går ur led.

Hur många intervjuer hör ni utan att ordet utmaning förekommer till leda och en enda personlig uppfattning kommer fram? Har alla gått till samma retorikcoach?

Det är så med språket att om man inte vårdar det så slits det ned. Då dräneras det på sitt innehåll och tappar sin mening. Det var verkligen en utmaning att ta sig ur sängen idag. Eller?

I svåra tider som kräver mycket av oss är språket en av de viktigaste ledstängerna vi människor har för att komma vidare. Och det språket är inte slagord – utan språk som kan trösta, göra begripligt, hjälpa och ta hand om oss där vi står med våra frågor. Här har våra ledare ett enastående ansvar. Att värna språket – i alla dimensioner.

Ett språk där det finns ord för att tala om både svårigheter, oro, ilska, lycka och tvivel men också för att våga visa vägen framåt utan förenklande dumridåer. Språket måste finnas för oss från alla sidor. Med alla nyanser. Det är allas vårt skydd mot ondskan.

I dag behöver vi det mer än någonsin. Det är en julönskan så god som någon.

Läs med av Tomas Melander:

Framtiden ser vi inte bakåt

Värna om de kontroversiella