Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sandén: Utnämningen av Max Martin som Polarprisvinnare luktar navelskåderi

KOMMENTAR

Det är ingen tvekan om Max Martins förmåga att vaska fram internationella pophits. Han är ett fenomen på det sättet och en av Sveriges mest framgångsrika låtskrivare inom popmusik genom tiderna.

Men jag trodde nog, i min enfald, att juryn inte främst tog hänsyn till topplisteplaceringar när de utsåg pristagarna. Visst har några av de tidigare vinnarna haft riktigt stora kommersiella framgångar men det var väl inte den huvudsakliga anledningen till att de fick priset. Eller? Det är som om Svenska Akademien skulle ge Nobelpriset i litteratur till, säg, Dan Brown eller EL James.

Läs också: Max Martin får Polarpriset

Men juryn har fattat en del märkliga beslut genom åren (nu talar jag om vinnarna i populärmusik, klassisk musik går utanför min kunskaps- och intressesfär). Framför allt är det åsidosättande av kvinnliga musiker och genrer som hiphop, reggae och dansmusik som skavt. Jag vet inte vad juryn i Polarpriset går efter för turordningslista, om de ens har någon. Men att ge Max Martin Polarpriset före till exempel Prince, Madonna, Kraftwerk, Kate Bush och Brian Wilson är nästan lite pinsamt. Eller faktumet att David Bowie inte ens hann få det innan han nyligen avled i cancer.

Framför allt ger utnämningen av Max Martin en besk eftersmak av att vilja hylla "det svenska musikundret". Speciellt i tider när det stängs gränser runt om i världen hade det känts extra viktigt att priset sträckte ut en hand och inte ägnade sig åt osunt navelskåderi.