Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sårade divor och allas vårt ursprung

Faktaböcker väcker intresse. Många kom till Bokens afton på tisdagen för att höra en Augustvinnare, Karin Bojs, och en nominerad till samma pris, Karin Johannisson.
De talade om Homo sapiens förflutna och tre kända kvinnor på mentalsjukhus.

För tre år sedan slutade Karin Bojs som vetenskapsredaktör på DN - för att hon ville skriva boken "Min europeiska familj - de senaste 54 000 åren".

Hon reste, intervjuade forskare, läste hundratals vetenskapliga artiklar och besökte grottor och museer - men hon använde också sig själv och sin släkt. Via DNA-analys, en teknik som utvecklas explosivt och håller på att revolutionera historie- och arkeologiforskning.

På mormormors-linjen kunde hon följa sin släkt 30 000 år tillbaka och kom till Frankrike vid tiden för de kända grottmålningarnas tillkomst. På farmorsmor-linjen kom hon 12 000 år bakåt, till Syrien där man just börjat bruka jorden, och på farfarsfars-linjen kom hon 5 000 år bakåt, till ett herdefolk i Ryssland som tämjde hästen och troligen var de som förde hit de indoeuropeiska språken.

Tack vare DNA-teknik vet vi också i dag att alla nu levande människor kan härledas till en "Eva" som levde i Afrika för 200 000 år sedan. När Europa befolkades skedde det i tre invandringsvågor: först jägarna/samlarna som följde bytesdjuren när inlandsisen smälte, senare jordbrukarna och till sist dem vi kallat indoeuropéer. Från dessa grupper härstammar vi alla.

– De tidiga jägarna/samlarna var som vi: de hade samma intelligens, samma konstnärliga förmåga. De målade föreställande konst, de tillverkade musikinstrument och nya redskap. Neanderthalarna härmade oss, men vi hade en annan kreativ förmåga och större nätverk. I dag är det vi som lever och de som är borta, sa Karin Bojs.

Karin Johannisson har blivit Augustnominerad fyra gånger, senast i fjol för "Den sårade divan." Hon har utforskat vad som ansågs vara normalitet respektive galenskap för kvinnor under tidigt 1900-tal. Hon har följt tre kända kvinnor som varit intagna på Beckomberga mentalsjukhus: Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs.

Bland annat fann hon att de inte var offer.

– De kunde göra sjukhuset till en ny spelplan. Agnes von Krusenstjerna förhandlar till sig cigaretter och mutar skötarna när hon vill ligga i långbad extra länge. Och förutom första intagningen bestämmer hon själv när hon vill vara på sjukhuset, sa Karin Johannisson.

Sigrid Hjertén kunde få modekläder och lyxprylar. Men samtidigt var det nästan outhärdligt att följa henne, med den tunga diagnosen schizofreni efter en högst bristfällig utredning.

– Hon är en framstående konstnär men lyckas inte knyta till sig en enda läkare som intresserar sig för henne, sa Karin Johannisson.

Nelly Sachs, med diagnosen paranoia med psykotiska inslag, trivdes däremot utmärkt på sjukhuset.

– Där är hon trygg och skyddad mot de onda rösterna. Hon skriver dikter och knyter an till en läkare, som är hennes kavaljer när hon tar emot Nobelpriset i litteratur, sa Karin Johannisson.

Läs mer om böckerna: Min europeiska familj

Den sårade divan