Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sardinen i storebrorssamhället

Utrikesminister Carl Bildt (M) har under de senaste åren flugit jorden runt och talat om värdet av ett fritt internet, utan censur och övervakning. Samtidigt har Bildt konsekvent duckat för frågan om hur svenska FRA:s egen avlyssning går ihop med det budskapet. På UD:s stora nätfrihetskonferens i våras förklarade utrikesministern att olika regler gäller för "good and bad countries", och att vi goda länder inte behöver vara så försiktiga.

I veckan som gick uppdagades att Sverige har varit mer inblandat i USA:s massiva övervakning av internet än vi tidigare vetat. Vid en utfrågning i Europaparlamentet framkom att Sverige, med kodnamnet SARDINE, vid sidan om Storbritannien, är USA:s viktigaste partner i nätavlyssning.

 

Det innebär i så fall att Sverige både känt till detaljer om USA:s övervakningsprogram och varit delaktigt i det, och därmed direkt eller indirekt gett USA klartecken att läsa och spåra mönster i svenska medborgares, myndigheters och företags nätanvändning.  

Detta är bekymmersamt i sig. Viktigare är dock veckans upplysningar om att den amerikanska säkerhetstjänsten NSA underminerat säkerheten på hela internet. NSA har inte bara själva knäckt krypteringen på de stora system som används av alla som vill ha säker nätkommunikation: banker, sjukhus, försäkringsbolag och e-handlare. De har också samarbetat med säkerhetsföretagen för att införa bakdörrar och försvaga själva krypteringen. Syftet har varit att NSA enkelt ska kunna ta sig in, men samtidigt har vi lämnats sämre skyddade mot alla bedragare som vill ha tag på kreditkortsuppgifter och känslig information.

Det handlar inte om att väga integritet mot säkerhet, här har allas säkerhet satts ur spel, till förmån för enklare spionage. Har Sverige genom FRA känt till det också?

 

När statsminister Fredrik Reinfeldt i fredags fick frågor om Sveriges inblandning i USA:s globala storebrorssamhälle förnekade han inget utan nöjde sig med att konstatera att information om samarbete mellan FRA och andra länder är hemligstämplat, men att han inte ser något problem med att utbyta information om grov brottslighet eller krigshot.

Försvars- och säkerhetspolitik kräver både underrättelsearbete och hemligstämplar. Men att öppet diskutera principerna för det arbetet och hur man samarbetar med andra länder, är inget hot mot vår säkerhet. Det är ett grundläggande demokratiskt krav, särskilt när aktiviteternas karaktär öppnar för ständiga konflikter med grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter.

I Barack Obamas och Fredrik Reinfeldts gemensamma uttalande i onsdags talades om en alldeles särskild vänskapsrelation mellan Sverige och USA. Men vad ryms inom de vänskapsbanden, och vad innebär det för oss som medborgare? Vi har rätt att veta.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel