Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Säwén lika svajig som sitt parti

ST:s socialdemokratiske krönikör Svante Säwén missar aldrig en chans att försvara sitt älskade parti. Inte ens när det kräver att man från den ena dagen till den andra måste överge sina principer och argumentera emot det man alldeles nyligen slogs för. Den enda princip som är helig och aldrig får överges är att Partiet alltid har rätt.

Nu senast (ST den 3 februari) så drar Säwén en lans för Stefan Löfvens agerande och attackerar mig för att gå Sverigedemokraternas ärenden. Detta efter att jag kritiserat regeringen för att den saknar en tydlig kurs.

Våra läsare är kapabla att själva bilda sig en uppfattning om ST:s liberala ledarsida har för vana att gå Sverigedemokraternas ärenden eller inte. Jag känner mig förvissad om att varken SD:s anhängare eller motståndare uppfattar att så är fallet.

Min kritik mot Stefan Löven och hans regering gick främst ut på att det tycks saknas en färdriktning. En regering som ena dagen gör och säger en sak för att nästa dag göra och säga något helt annat, är inte trovärdig.

Vill man vara snäll kan man kalla det pragmatism.

Vill man vara elak kan man kalla det avsaknad av ryggrad.

Jag kallade det att regeringen saknar kurs och att "Skutan skvimpar lite hit och lite dit."

Svante Säwén tycker att det är ett uttryck för att Socialdemokraterna "än en gång visat sin regeringsduglighet."

Man kan förvisso mycket väl hysa uppfattningen att det var rätt av regeringen att vidta åtgärder för att minska höstens flyktingström till Sverige. Det går inte att förneka att det kom väldigt många människor på väldigt kort tid, något som mottagningssystemet hade problem att hantera.

Problemet är snarare att Stefan Löfven bara en kort tid innan de drastiska åtgärderna vidtogs skickade signalen att Sverige står fast vid sin politik och att det inte fanns något tak för hur många som kunde komma till Sverige. Med ett sådant agerande framstår det som att den ena handen inte vet vad den andra handen gör. Ungefär som med Svante Säwéns skriverier med andra ord.

Läs också: Regering utan varken mening eller mål.