Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Säwéns oförmåga till självkritik

Annons

Svar till Svante Säwéns S-krönika den 30 mars.

Jag är den förste att erkänna att man kan betrakta saker olika. Jag brukar därför undvika att svara på frågor av typen "Vem vann debatten?" eftersom det givna svaret ofta blir: "Det beror på vem du sympatiserade med från början."

Följaktligen är det inte konstigt att jag som liberal tycker att Stefan Löfven rent generellt gör ett sämre jobb än vad en socialdemokrat som Svante Säwén tycker.

Men jag har också förmåga att avgöra när en politisk motståndare agerar skicklig och när hen inte gör det. Till exempel så tycker jag att Stefan Löfven debatterade med passion och pondus i riksdagsdebatten om hur nyanlända invandrare ska kunna etablera sig lättare på arbetsmarknaden. Inte för att jag höll med allt som Löfven sa, men för att det är uppenbart att det är frågor som han brinner för och är engagerad i. Precis tvärtemot hur han agerade i Agenda den 13 mars alltså. Jag håller fast vid att det är ett av de sämre framträdanden jag har sett Löfven göra. Han såg obekväm ut och lyckades inte svara på Anna Hedenmos frågor. Jag uppmanar precis som Säwén alla som är intresserade att själva titta på SVT Play och göra en egen bedömning.

Läs mer: Juholt sticker kniven i ryggen på Löfven.

Slutligen: Att Säwén i sin krönika skriver att jag bara finner försonande drag hos avgångna sossar är lite ironiskt eftersom den krönika som han replikerade på landade i slutsatsen att Stefan Löfven INTE bör lyssna på sin företrädare Håkan Juholt.

Generellt tycker jag tvärtom att Socialdemokraterna har blivit mindre stolliga med tiden. Detta då det socialistiska svärmandet från Olof Palmes har lagts till handlingarna, med undantag för den olyckliga epoken med Juholt som partiledare.

Läs mer: Säwén lika svajig som sitt parti.