Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Självskadorna ökar - felbehandling vanligt

Självskadorna blir vanligare, även bland ungdomar med "normal" bakgrund. Vårdpersonal uppger att det främst är flickor som skär sig, bränner sig och tar tabletter, utan avsikt att ta självmord. – De felbehandlas ofta. Ökar man bevakningen och låser in knivar och andra riskfaktorer ökar beteendet, säger psykoterapeuten Therese Sterner under ett föredrag i Sundsvall.

Annons
Självdestruktiviteten bottnar ofta i en känsla av att vara ensam och övergiven. Ibland är målsättningen den effekt som självskadorna får på människor. Men problematiken är komplicerad och det finns inte bara en sanning.
Therese Sterner har breda erfarenheter och kunskaper inom området.
Självskador kan lindra ångest. Den som skadar sig får en känsla av att någon äntligen såg honom eller henne, säger hon.
Beteendet blir ett sätt att försöka berätta om hur man har det.
Ibland upplever personer som skadat sig att han eller hon blir "belönad" och slipper göra jobbiga saker. Självskador förekommer också hos unga som upplevt sexuella och fysiska trauman. Men det är inte heller hela bilden.
Nej, det blir vanligare bland unga med "normal" bakgrund. Smittorisken är också stor. Om någon i kompiskretsen har provat, är det lätt att bli nyfiken och prova själv.
Therese tror att många självskador tolkas som självmordsförsök.
Men 99,6 procent av dem som tar självmord skär sig inte. De flesta skjuter sig eller hoppar från broar. De hotar inte att ta sitt liv, utan använder sig av metoder där döden är en säker utgång.
Förra veckan var delar av behandlingshemmet Oranas personal på besök i Sundsvall. Mellan två- och trehundra personer från psykiatrin och olika socialförvaltningar i norrlandslänen lyssnade på föredraget.
På Orana tas flickor emot från hela landet.
Verksamheten bygger på kognitiv beteendeterapi. Vi startade 1987 och tar hand om svårt traumatiserade flickor, berättar Therese Sterner.
Enligt henne är det fel att frånta personerna möjligheten att skada sig, eftersom det oftast ökar motivationen. Men i praktiken är det ett svårt beslut. En åhörare som arbetar på en rättspsykiatrisk avdelning förklarar vilka rättsliga konsekvenser det skulle kunna få om ansvaret för självskadorna överläts på patienten.
Ja, det är ett moment 22 att bevaka en patient och att det samtidigt försämrar behandlingen, säger Therese.
Men, när en patients tillvaro begränsas blir det ännu mer angeläget med uppmärksamhet.
Behandlingen på Orana innebär att det först görs en beteendeanalys som tar upp till tre månader. I den analysen ingår det att klara ut vilken funktion självskadebeteendet fyller. Därefter presenteras analysen för flickan och ofta konstaterar man att hennes beteende inte är särskilt "konstigt" med tanke på vad hon upplevt tidigare i livet.
Förstår hon det kan det hända väldigt mycket, väldigt fort, berättar Therese.
Behandlingen innebär också att man går igenom jobbiga minnesbilder och stannar kvar i dem tills ångesten går över.
Det kan ta flera år om det är en flicka med svår problematik.
Många gånger kopplas flickans eget nätverk av föräldrar, skolpersonal och kamrater in.
De ska försöka att inte uppmärksamma självskadebeteendet för mycket, utan i stället uppmärksamma när personen uttrycker sig på ett mer funktionellt sätt, säger Therese Sterner.
Hennes uppfattning om vad man ska göra om man har någon i sin närhet som skadar sig själv är solklar:
Man ska alltid söka hjälp. Det är ett allvarligt beteende, säger hon.