Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjölund: Dömd av folkdomstolen

Onsdagens Uppdrag granskning har väckt en rasande debatt och upprörda känslor. Anmälningarna till granskningsnämnden haglar in – varför framställs Fredrik Virtanen som ett offer? tycks kritiken gå ut på.

Det gäller att inte välja fel sida nu. Beträda minerat fält är förenat med livsfara. Och när det handlar om metoo-rörelsens efterverkningar tenderar samtalen att kantra i slutsatser som inte får ifrågasättas: kvinnor talar alltid sanning – och – det krävs några offer för att få fart på en revolution.

Så varför är det så svårt att se att han är ett offer för en journalistik som inte klarat av att förhålla sig nyktert till sociala medie-drev?

Fredrik Virtanen har ändå förlorat såväl arbete som anseende.

Jag bör redan nu tala om att jag inte är bekant med någon av de inblandade, brukar varken gilla eller sprida vidare inlägg i sociala medier som innebär karaktärsmord på enskilda eller där jag inte har en aning om det som skrivs är sant.

Men vi är alla människor med fel och brister. Den som är utan skuld kastar första stenen och så vidare...

Mer metoo: Skakande skildring, stinker värre än hästskit

Mycket av granskningen handlar just om det, personliga kopplingar som måste redas ut. Det i sin tur kastas tillbaka på reportern Lina Makboul som anklagas för att vara vän med Fredrik Virtanen (trots att hon inte är det). Misstänkliggörandet solkar. Åt alla håll.

Det råder inget tvivel om att Fredrik Virtanen fram till 2008 levde, ett som han själv kallar, dekadent liv. Nattklubbar, krogen hela veckan; drugs, sex and rock'n roll. Förtroendeingivande? Inte särskilt. Å andra sidan har väl inte svenska folket så mycket att göra med hans promiskuitet och alkoholintag.

Ännu mer metoo: Stanna Sara Danius - låt inte männen dribbla bort övergreppen

Han bryter upp från det gamla livet efter en dom om ringa narkotikabrott 2008, bildar familj och jobbar som ledarskribent på Aftonbladet.

Men den 16 oktober rasar livet i spillror, när medieprofilen Cissi Wallin namnger honom i ett inlägg som anklagar honom för våldtäkt. En post som delas vidare av kända kvinnor med hundratusentals följare. Inlägget handlar om en misstänkt våldtäkt som ska ha begåtts 2006, men polisanmäldes 2011 och som resulterade i en nedlagd polisutredning.

Som ofta i sådana här mål: ord stod mot ord. Ingen, förutom de båda inblandade vet vad som hänt.

Fredrik Virtanen berättar i Uppdrag granskning hur han kräks i en busskur och funderar om han ska slänga sig framför buss tre eller fyra. Men då kan ingen hämta barnen, eftersom mamman är bortrest? Han verkar själv förvånas över sina förhållandevis rediga tankar.

Programmets uppdrag är att visa hur media havererade i bevakningen av Virtanen/Wallin-historien. Hur fakta inte kollades, hur hörsägen på Facebook och Instagram förmedlades vidare som faktiska händelser. Utifrån icke faktakollade vittnesmål i sociala medier lyckas alltså etablerad media skapa en berättelse om en känd journalist som notoriskt förgriper sig på flickor. Är den berättelsen sann? Ingen aning, men nog krackelerade den under programmets gång.

Han trängs in i ett hörn där han ska bevisa sin oskuld. Så fungerar en folkdomstol, till skillnad från en juridisk rätt.

Och ännu mer: Städa i det pressetiska rummet

Självklart ger Virtanen upp, han kan inte tala med buffelhjorden som stormar fram. Han trängs in i ett hörn där han ska bevisa sin oskuld. Så fungerar en folkdomstol, till skillnad från en juridisk rätt.

Så är det Cissi Wallin som ska ställas till svars? Knappast. Hon säger att han måste stå för sina handlingar och det gäller även för henne.

Men de stora mediehusen bör fundera på vad de skapar för samhällsklimat när de överger de pressetiska reglerna. Det är inte Cissi Wallin som har att förhålla sig till nummer 7: "Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd." och nummer 14: "Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger."

Det har Svenska Dagbladet, Expressen och SVT att arbeta efter. Ja, alla vi andra också.

Virtanen har anmält ett antal tidningar till Pressombudsmannen. Pressens opinionsnämnd ska fatta elva centrala beslut veckan före midsommar. Han har också polisanmält Cissi Wallin för förtal.

Susanna Vidlund, journalistklubbens ordförande på Aftonbladet fäller ett intressant yttrande om den interna utredning som gjordes på tidningen, av en extern utredare: Det gick inte att hitta belägg för att anklagelserna stämde. Min slutsats är att det fanns ingen laglig grund för uppsägning och avsked av Fredrik Virtanen.

Där någonstans måste journalistiken landa. Förhålla sig till det bevisat olagliga. Inte det omoraliska.