Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjölund: I en fri värld måste vi kunna gå på julmarknad - det har aldrig varit viktigare

Först: vackert upplysta julgranar, vin chaud i glada vänners lag, brända mandlar och barn som förtjust mumsar pepparkakor med kristyr.

Sedan: en död, två döda, tre. Tio skadade. Utegångsförbud, stängda motorvägar, 10 polispikéer passerar i rasande fart, helikoptrar som surrar i luften. Och ett stängt EU-parlament.

Tio ledarskribenter från Mittmedia befinner sig i Strasbourg, "The capital of Christmas" . Inte för att fira jul utan för att träffa Sveriges samtliga EU-parlamentariker. Och informera oss om läget i EU. Vi förbereder vår opinionsbildning inför parlamentsvalet 2019.

En gång i månaden flyttar hela parlamentet från Bryssel till Strasbourg i Frankrike, för att i en vecka mangla viktiga politiska frågor. En ordning som kritiserats, naturligtvis, för kostnaden och den orimliga byråkratin. Men det är svårt att rucka på gamla rättviseaspekter och ingen vill egentligen ta diskussionen med Frankrike.

Hela tisdagen ägnas åt handelsavtal med Japan, jämställdhetsfrågor, EU-kritik, utsläpp och klimatomställning, skatter och sommar- och vintertid.

När klockan är runt 17.00 är vi så korvstoppade med olika politiska perspektiv så ett flanerande bland kitchigt upplysta promenadstråk och doften av socker och kanel lättar på den begynnande huvudvärken. Den är precis så gemytlig en julmarknad ska vara. Det säljs precis så mycket onödigt som glada familjer kan vara intresserade av.

Säkerhetskontrollen, genomlysningen av våra väskor är det enda som vittnar om att vi för länge sedan passerat en oskyldig tid när terror var ett okänt begrepp.

Strasbourg är berett. Det är alltid höjd beredskap i anslutning till julmarknaden. Men ändå lyckades den misstänkte 29-åringen skjuta människor till döds. Skada andra och skapa skräck. Han var till och med känd av säkerhetspolisen, han finns på deras S-lista.

Vi är skyldiga de förspillda människoliven det; Att aldrig vänja oss.

Vi sitter på en restaurang i centrala Strasbourg när nyhets-pusharna rullar in. Det är overkligt att befinna sig 15 minuter bort från ett terrorattentat. Alla meddelar sina anhöriga att vi är i säkerhet. Vi uppmanas att stanna inomhus, hålla oss borta från fönster. Några agerar rationellt. Andra skrattar okontrollerat. Så är vi människor, olika.

Till slut går vi ut på öde gator i jakten på en taxi. Några sover på bänkar i parlamentet som stänger dörrarna. Inifrån. 350 poliser kallas in i jakten på terroristen. Jag äter frukost bredvid några av dem. De är artiga och hälsar glatt med ett "Bonjour Madame". Morgonnyheterna rullar med allvarlig borgmästare. Inrikesministern är på väg.

Julmarknaden har stängt. Människor har än en gång fallit offer den meningslösa terrorn.

Avez-vous peur? frågar jag taxichauffören där på natten.

Non, svarar han sammanbitet där han söker vägar för att leta sig fram till vårt hotell.

Nej, de är inte rädda. Bara beslutsamma. Vi blir väl inte vana, blassé?

Vi är skyldiga de förspillda människoliven det; Att aldrig vänja oss.

Och hur klyschigt det än kan låta så har det aldrig varit viktigare; i en fri värld måste vi kunna gå på en julmarknad.