Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjölund: Sluta gnäll på sociala medier – städa i det egna pressetiska rummet

En journalistisk mardröm, självfallet. En makthavares ledarstil granskas av pressen och på en utlandsresa beslutar han sig för att ta sitt liv.

Han var inte bara en karismatisk teaterdirektör, han var en människa också.

Ingen kan se in i den enskildes mörker men många, alltför många, tror sig ha hittat den direkta kopplingen mellan orsak och verkan. Ljuset från lyktan som söker efter syndabockar flackar fram och tillbaka: Vem ska vi hänga i skampålen?

Naturligt blev det Aftonbladet kultur som var den redaktion som först rapporterade om missförhållandena och dålig arbetsmiljö på Stadsteatern. Övriga drevkarlar svär sig fria. Höstens andra övertramp stoppas undan i glömskans arkiv.

I den stunden är det svårt att se något konstruktivt i en efterföljande, fullständigt nödvändig, pressetisk debatt.

För att maktbalansen ska återställas. Och för att ett naggat förtroendekapital ska förränta sig igen.

Det kanske inte är rätt tid att hävda att det är skillnad på häxprocesser och mediedrev. eller så är det just det. Om seriös media vill behålla sin makt så gäller det att handskas varsamt med den.

Att upprepa en tumregel som aldrig får glömmas är dock på sin plats: Det finns alltid en människa som jagas längst fram i drevet, glöm aldrig det.

För de anhöriga till Stockholms kulturhus VD Benny Fredriksson finns varken tröst eller förklaring nog. Det värsta har redan hänt och inga ord kan göra något ogjort.

Men Inga-Britt Ahlenius, som på DN-debatt går hårt åt styrelsen för Stockholms kulturhus, har helt rätt. En VD är ingen envåldshärskare. Vad gjorde styrelsen, hur agerade Stockholms stad? Varför stöttade de inte sin VD eller varför gjorde de inte något åt de arbetsmiljöproblem som varit kända och uppmärksammade av Teaterförbundet i flera år?

Men för oss andra bör insikterna fördjupa och leda till självrannsakan. Fortfarande ska makten granskas av media och fortfarande kommer det att finnas en människa längst fram, som bär ansvaret men som kraftigt ogillar den mediala uppmärksamheten.

Även om inte Benny Fredriksson anklagades för sexuella trakasserier så var granskningen en följd av höstens metoo-uppror.

Läs gärna: Kvinnorörelsen är ingen pilsnerfilm

Vi hade fått ett nytt fenomen där grupper bildades i sociala medier och kvinnor ur alla möjliga sociala sammanhang och från vitt skilda yrkesgrupper vittnade om övergrepp och sexuella trakasserier. Anonymt. Grupperna blev en fredad zon. Vem som helst kunde anklaga vem som helst, för vad som helst. Det blandades friskt; allt från misstankar om grovt kriminella handlingar till oförskämdheter fick plats.

Läs mer: Usel tajming: vem gör kopplingen sexualförbrytare - invandrare nu?

Seriös media ska inte hålla jämna steg med Facebook-uthängningar eller twitterdrev.

Inte mycket att säga om det, när var och en är sin egen ansvarig utgivare. Dock har det funnits minst två problem med vittnesmålen: dels har misstänkta fått löpa gatlopp i sociala medier (i vissa fall fått sina liv förstörda) utan bevis, utan åtal, utan dom, dels har vittnena berättat hårresande historier där man inser att professionell psykologhjälp skulle behövas. Och där amatörråden kanske gjort mer skada än nytta.

Läs också: Om #metoo spårar ur förlåter tjejerna er aldrig

Seriös media ska inte hålla jämna steg med Facebook-uthängningar eller twitterdrev. Vi har aldrig fällt tolvtaggare på anonyma vittnesmål tidigare och bör inte börja nu. Vi ska inte ensidigt jaga och blunda för de komplexa sammanhangen.

Media måste fortfarande vara chansen för den lilla människan att få upprättelse, rätt mot makten och hjälp att få stopp på missförhållanden.

Men vi får aldrig glömma att även den vi ställer mot väggen, är en människa.

Läs också: Utan drev avslöjas inga skandaler