Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skrönor från bondesamhället till Birsta City

När ni ställer ut ett fat till tomten på julnatten, glöm då för allt i världen inte smörklicken, och pinka inte i gröten!
Det är två av lärdomarna från gårdagens berättarkväll i Kulturmagasinet.
Men åhörarna fick också veta hur det gick när en affär i Birsta sålde ut män och alla tjejer löpte amok.
För berättelser kan man hitta överallt.

Annons

Huruvida det är sant är av underordnad betydelse. Huvudsaken är att det är intressant.

Muntliga berättelser finns i vardagen i form av berättelser ur livet, roliga historier, skrönor och moderna myter.

Samtidigt lever det muntliga berättandet på undantag i vår kultur. Det är länge sedan som det tryckta ordet blev allmän tillgång. Även teater, film, teve och internet har invaderat stora delar av den tid vi en gång hade för den sortens umgänge där berättandet frodas.

För att sprida berättarkonsten bildades för två år sedan Berättarnät Sundsvall.

Det här är ju urformen av kultur, av kommunikation och av kunskapsöverföring, säger ordförande Monika Westin.

Via regelbundna berättarkvällar ibland i samarbete med Norra Berget, andra gånger med biblioteket får deltagarna återge sina bästa historier. Vid gårdagens tillställning i Kulturmagasinet var det öppen scen och den som kände sig manad fick gå upp och ta ordet.

Åhörarna bjöds på såväl grekiska myter som udda reseberättelser från Skottland och historier om hur det kan gå när man flyger Airbus till Turkiet.

För berättelser finns överallt.

Man plockar lite här och där. De traditionella folksagorna äger vi ju tillsammans. De gör man om och berättar på sitt eget sätt, säger Monika Westin.

Flera ungdomar som är med i projektet Ung berättarscen deltog i går.

Elin Almroth berättade om guden Hefaistos stora vrede när han upptäckte att hans maka Afrodite var otrogen, Emilia Biberg återgav sagan om tomten som varje natt städade huset, och Wiqtor Ådahl berättade om sin mycket gamla farmor som råkade vakna för tidigt en juldagsmorgon och hamnade på de dödas julotta. En välkänd spökhistoria som han återgav på sitt vis.

Jag skulle berätta den på ett helt annat vis, och lyssnar du på någon från Småland får du höra ytterligare en version, konstaterar Monika Westin.

Just Wiqtor Ådahl och hans skolkamrat Joachim Sundelin Boman brukar anlitas som berättare i Birsta City.

Kanske är det besöken i Birsta som inspirerat Joachim till gårdagkvällens skröna om hur det gick när en stor affär sålde män riktigt billigt. Om man på bottenvåningen kan köpa en man som är snygg, och på nästa plan hittar en man som inte bara är snygg utan även städar toaletten, vad kan det då finnas för spännande utbud ännu högre upp?

Vitsen i slutet är inte enda poängen med berättande, vägen fram till slutpoängen är också en stor del av behållningen.

Det här är inte text utan bilder. Man målar bilder med ord, förklarar Monika Westin.

Orden kan variera från tillfälle till tillfälle, och åhörarnas reaktioner kan påverka hur berättaren framför sin historia.

Men ord är inte enda verktyget. Tonfall, röstläge, gester och inte minst pausering påverkar åhöraren. Från en andäktig tystnad till ett förlösande skratt är steget aldrig långt.

Åhörarnas reaktioner i sin tur kan påverka hur berättaren lägger upp det.

Berättande kan handla om livshistorier, myter, vitsar och visdomsberättelser. I går märktes en viss förkärlek för sägner från bondesamhället, inte minst med julanknytning.

Att återge dem i skrift gör dem inte rätt.

Men pissa för sjutton gubbar inte i julgröten!