Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skyldig tills motsatsen har bevisats

Det finns en princip som säger att en person ska betraktas som oskyldig så länge hen inte är dömd för ett brott. Givet att det kan göras undantag är det ändå en princip som svenska massmedier brukar ha som rättesnöre när det rapporteras om olika former av kriminalitet.

Det vanliga är även att en person som dömts betraktas som skyldig till brottet. Här varierar hanteringen mellan olika medier, över tid, och såklart beroende på vilket typ av brott det rör sig om. Vissa brottslingar, så som de som döms för mord, brukar oftast namnges och visas på bild. Andra, så som våldtäktsmän, brukar oftare hållas anonyma om det inte rör sig om extremt grova brott som i fallet med den så kallade Hagamannen.

De flesta betraktar våldtäkt som ett av de allvarligaste brotten en människa kan begå mot en annan. Ändå förekommer det fortfarande att våldtäktsmän hålls om ryggen och skyddas medan våldtäktsoffren ifrågasätts, hängs ut och blir misstrodda. Antalet fällande domar är också få i relation till antalet anmälda våldtäkter. Ofta står ord mot ord, det är svårt att bevisa att en våldtäkt begåtts. Det blir särskilt bekymmersamt för offret, då gärningsmannen i offentligheten inte betraktas som skyldig, eftersom han inte dömts. Så ska det också vara i ett rättssäkert samhälle. Vad som däremot är obegripligt är när en tidning, som Tidningen Ångermanland gjorde i en artikel nyligen, låter en tvåfaldigt dömd våldtäktsman gråta ut och förklara sig oskyldig. Mannen, som inte bara våldtog en Sundsvallskvinna, utan även misshandlade två personer och därefter gjorde sig skyldig till både grov rattonykterhet och olovlig körning, förklarar i artikeln hur hans liv varit ett rent helvete efter händelsen som inträffade midsommaren 2013.

Ingen tvivlar nog på det, att livet kan bli ett helvete när man blir åtalad för och senare dömd i både tingsrätten och hovrätten för en rad brott. Alla förstår att det måste vara tufft. Det kan även finnas en poäng i att låta en brottsling prata ut och förklara sig. Problemet med artikeln i TÅ är att mannen inte förklarar någonting. Han förnekar brott. Tidningen skriver att mannen "ska ha gått in i ett rum och tafsat på en kvinna som låg och sov". Det är knappast troligt att två domstolar skulle döma en man för våldtäkt om det han gjort vore att tafsa på en sovande kvinna. Att förminska våldtäkten till "tafs" är ytterligare ett övergrepp på offret.

Det tycks finnas en allmän uppfattning om just våldtäkt, att det rör sig om monstruösa män som dyker upp från ingenstans i mörka skogsdungar och använder grovt våld. Det betydligt vanligare är att våldtäktsmannen är bekant med sitt offer, och att han är en person som inte är kriminellt belastad i övrigt. En helt vanlig snubbe, förutom att han saknar spärren som hindrar de flesta från att begå våldtäkt.

Det skulle vara önskvärt om åtminstone seriösa medier kunde ta fasta på att den som är dömd faktiskt bör betraktas som skyldig, vare sig han är en populär kille från Bjästa, en företagare från Härnösand eller din granne.

Läs också: Den tredje våldtäkten.