Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bygger sommarparadis i Hälsingeskogen

/

För vital för pensionering fortsatte Stellan Behmer att jobba och har inga planer på att sluta. Han har även skapat sitt eget sommarparadis mitt i skogen.
Här berättar han själv om sitt liv.

Annons

"Jag är född i Uppsala men uppvuxen i Falun. Efter avslutade studier hamnade jag i Stockholm som dataoperatör och skiftledare på Sveriges då mest vinstrika företag (Rank Xerox).

1974 drog jag och familjen norrut till Sundsvall och Alnö. Jag inledde då en 35 år lång anställning vid Riksförsäkringsverket, sedermera Försäkringskassan IT.

"Här ska jag jobba i max fem år", tänkte jag då. Riktigt så blev det inte, men jag fullföljde min tanke genom att byta avdelning och arbetsuppgifter ungefär vart femte år. Jag avrundade den statliga karriären som operativt ansvarig för den fysiska säkerheten, ett spännande och inspirerande jobb.

Efter pensioneringen från Försäkringskassan 2009 kände jag mig alltför vital för att mata duvorna i parken, via bemanningsföretaget Proffice har jag haft olika uppdrag som konsult. De tre senaste åren som domstolssekreterare på Förvaltningsrätten i Härnösand.

Jag håller mig ungdomlig och vital med arbetskamrater som inte ens är hälften så gamla som jag, anser jag och är beredd att fortsätta jobba även efter 70 årsstrecket. I det fallet tycker statsministern och jag lika.

Även om jag gärna jobbar, så är somrarna heliga och jag försöker alltid att vara ledig juni till augusti.

För snart tio år sedan påbörjade jag ett projekt som kamraterna idiotförklarade. Någon som fyllt 60 år kan inte börja som någon sorts svedjebonde och röja skog, flytta dit en stuga och anlägga gräsmattor mitt ute i urskogen. Det var precis vad jag gjorde vid den lilla insjön i norra Hälsingland.

Motorsågen är en av mina bästa vänner och efter cirka 150 nedsågade granar växer ett sommarparadis fram.

Stugan hämtades från Holmsjöns strand väster om Sundsvall. Den delade jag i två halvor (med motorsåg), stugdelarna fraktades på långtradare de tio milen till Hälsingland. Att göra grund och foga samman stughalvorna samt återmontera takstolar och tak har tagit sin tid, men nu är inflyttningsfesten nära. Vi får inte glömma bort min fru Maude i projektet, idégivare, en utmärkt hantlangare och utrustad med ett fantastiskt ögonmått.

Men livet är inte enbart arbete för mig. 2011 var jag en av initiativtagarna till att starta Drakstaden Whiskysällskap. En god singelmalt whisky är aldrig fel, särskilt om den avnjuts i goda vänners lag.

Körsång har upptagit en stor del av mitt liv. Först i Alnö kyrkokör och Tors Hammarkör. Efter ett kortare gästspel i Nova Cantica blev jag antagen i Sundsvalls kammarkör 1988. Jag sjunger fortfarande andra bas i kören. Att sjunga i kammarkören är inte bara en fritidssysselsättning, det är en livsstil. Under åren har jag haft ett flertal förtroendeuppdrag i kören.

Förutom de musikaliska upplevelserna och utmaningarna har det gett möjlighet att besöka platser man normalt inte turistar i. Utan kammarkören hade jag förmodligen aldrig kommit till vare sig operahuset i Sydney eller Tåsjö kyrka i norra Jämtland, eller fått möjlighet att med hustru Maude förnya våra äktenskapliga löften på Hawaii."

Mer läsning

Annons