Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En lysande personlighet

/

Gunilla Nordqvist, Stockholm, har avlidit 40 år gammal. Hennes närmast anhöriga är sambon Roger, pappa Bernt och hans sambo Birgit, samt hennes bror Leif med sambon Tina.

Annons
Sorgen och saknaden är nu närmast ofattbar. Inte bara hos Gunillas närmaste, också i den övriga släkten samt bland arbetskamrater och många vänner när och fjärran infinner sig i dag en känsla av stor tomhet och vemod.
Gunilla föddes i Härnösand, som det första barnet till Bernt och Inga-Greta Nordqvist. Uppväxten i det lilla samhället Älandsbro blev trygg och de som kände Gunilla under barn- och ungdomen vet att hon var en glad och sprallig tjej, full av upptåg. Hon tvekade sällan inför nya utmaningar, vare sig det handlade om talangtävlingar utlysta av lokaltidningen eller satsningarna på dans och fotboll. Senare i livet blev hästsport och slalom dominerande intressen. Hon tycktes hinna med allt - och alla.
Gunillas ambition och starka vilja tog henne vidare till Uppsala och en personaladministrativ utbildning vid universitetet. Detta ledde i sin tur till en framgångsrik karriär med flera jobb i ledande befattningar på olika företag. Gunilla blev snabbt en synnerligen omtyckt chef, engagerad och drivande. "Reko", "påhittig" och "jordnära", är några av de goda omdömen som ges om henne. Det främsta skälet är kanske hennes ovanliga förmåga att kombinera genuin vänlighet och värme med en stark integritet. Hon gladdes särskilt åt jobbet som personalchef på försäkringsmäklarfirman Willis AB när hon hastigt insjuknade i våras.
Gunilla tränade hårt och var fysiskt och psykiskt stark samt ägde stora portioner livsglädje. Det slitna uttrycket att hon var; "som hälsan själv" tycktes stämma väl in på henne. Just därför blev chocken så förödande av insikten av att hon drabbats av cancer. Detta blev en övermäktig fiende som hennes energi och styrka ett tag höll stången men till slut en sjukdom som hon tvingades kapitulera inför.
Står det då någon tröst att finna när en så levande person så plötsligt, så alldeles obegripligt, upphör att finnas till? Finns det någon lindring när den utmätta tiden inte blev längre? Nej, inte denna dag, inte i morgon och inte nästa vecka. Men förhoppningsvis ändå en dag längre fram.
Genom all bedrövelse finns ändå alla goda minnen kvar. Vi som fick förmånen att lära känna Gunilla tänker på charmig tjej, en starkt lysande personlighet.
När hon fattas oss, när hon inte längre finns där vänfast och redo att stötta med råd och dåd, då kommer vi ändå att minnas de pigga ögonen och det sprudlande skrattet. Det vore en stilla glädje om en del av henne då ändå kunde leva vidare hos oss, i ljust och vackert minne bevarad.
Magnus Erixon Ewa Wahlgren
Härnösand/Stockholm

Mer läsning

Annons