Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Bästa presenten är att min syster kommer"

/
  • Britt-Louise Nyholm firar 60-årsdagen med en hemlig fest. Den bästa presenten vet hon dock redan om, hennes syster som bortadopterades som liten kommer på besök från Australien.
  • Altanen ska stå färdig till födelsedagen, det har Britt-Louise Nyholms sambo lovat.
  • Böcker är ett av Britt-Louise Nyholms stora intresse, främst deckare men också självbiografier.
  • Systern Katarina som liten.
  • Bonusbarnbarnet Robin, Britt-Louise och Katarina i Australien 2014.
  • Systrarna i Australien.
  • Katarina och Britt-Louise på stranden i Australien 2014. Då reste Britt-Louise dit för att fira systerns 50-årsdag.

Hon har tävlat i simning mot Ulrika Knape och är ett välkänt ansikte i Timrå genom sitt arbete mot alkohol och droger i kommunen.
Britt-Louise Nyholms 60-årsdag omgärdas av stort hemlighetsmakeri – men den bästa presenten vet hon redan om.

Annons

– Jag är ett kontrollfreak. Därför mår jag lite dåligt av att inte ha kontroll över vad som kommer att hända på min födelsedag, säger Britt-Louise Nyholm.

Hemlighetsmakeriet är stort kring födelsedagsfirandet, men en sak vet Britt-Louise redan nu. Hennes syster som bor i Australien kommer.

– Det är den bästa presenten att min syster kommer, säger hon.

Systern som för övrigt fyller år den 2 maj, dagen före Britt-Louise, bor sedan många år i Australien med sin familj. Det blir ett kärt återseende men systrarna lärde känna varandra först i vuxen ålder. Ett brev från Australien 1985 förändrade tillvaron totalt.

Då var Britt-Louise i 30-årsåldern och hade en avslutad simmarkarriär bakom sig.

– Jag har simmat färdigt. Räkna kakelplattor får någon annan göra nu, säger Britt-Louise om sin simmarkarriär.

Som 12-åring tävlade hon mot självaste Ulrika Knape, som senare blev svensk simhoppsstjärna.

Sedermera blev hon tränare för elitgruppen i Timrå innan hon började jobba på Timrå kommun. Där arbetar Britt-Louise som samordnare för trygghet och hälsa.

– Jag har ett otroligt roligt jobb och blir väldigt positivt bemött var jag än kommer. En gammal tant på affären utbrast: Åh, vilket bra jobb du gör! Det är det bästa berömmet man kan få, säger hon.

På kommunen har hon arbetat i 40 år. Hon började på simhallen i Timrå som badmästare och utlånades två dagar som vikarie på personalkontoret.

– Sedan klev jag upp ur bassängen för gott, säger hon.

Efter det så har hon blivit kvar inom Timrå kommun, i olika roller. Först som kommunsekreterare, sedan som chef för serviceenheten i tre år.

– Men chefsjobbet trivdes jag inte med. Det är svårt som kvinna att bli rekryterad som chef i den egna organisationen när den är kvinnodominerad, säger hon.

– Men det var en bra erfarenhet. När jag slutade visste jag att jag inte ville vara chef i alla fall.

Hon blev i stället handplockad som folkhälsosamordnare. Först tänkte hon tacka nej. Men tjänsten fick hon utforma som hon själv ville och med en svepande rörelse visar hon hur hon rensade bort allt från skrivbordet när hon började.

– Jag la ett vitt papper på det tomma skrivbordet och därifrån startade jag. Och det visade sig vara det bästa jag har gjort. Jag trivs så himla bra.

– Drivkraften är att jag vill se till att så få människor som möjligt hamnar på fel sida i samhället. Kan vi se till att någon ungdom förhindras att drabbas av alkohol eller narkotikaproblem så är mycket vunnet.

Drogsituationen i Timrå tror hon inte skiljer sig från övriga landet.

– Alkoholkonsumtionen minskar men tyvärr finns det nätdroger där ungdomarna många gånger inte vet vad de petar i sig, säger hon.

Att fylla 60 tycker Britt-Louise låter litet mycket.

– Men jag är ung i sinnet så det gör inte så mycket.

Hennes syster Katarina är nio år yngre och bortadopterades som nyfödd.

– Jag har ofta funderat hur blev det, möter jag henne på stan utan att jag vet om det? undrar Britt-Louise.

Så kom då brevet från Katarinas adoptivföräldrar i Australien 1985. De undrade om hon ville ha kontakt.

– Det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv när brevet från Australien kom, säger Britt-Louise.

Det slutade med att Katarina och hennes adoptivföräldrar reste till Sverige och hälsade på. Sedan dess har de hållit kontakten. I dag bor Katarina i Brisbane i Australien. Hennes yngsta dotter heter Louise, döpt efter sin moster. Även om det kan dröja länge mellan gångerna de träffas så har de mycket kontakt via Skype och Facebook.

– Det lär väl bli en liten tår kanske när vi ses. Glädjetårar, fyller Britt-Louise i.

Mer läsning