Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Efter 41 år som brandman – nu har Håkan gjort sin sista utryckning

/
  • Även om Håkan Ahlinder alltid har trivts med sitt jobb kände han nu att det var läge att sluta. Räddningstjänstens pensionsavtal gör det möjligt att gå vid 58 års ålder om man, som i Håkans fall, har jobbat länge i utryckning.
  • Håkan Ahlinder fördes raka vägen in i sitt sovrum med hjälp av stegbilen efter sitt sista pass.

1975 klev Håkan Ahlinder in på brandstationen i Sundsvall för första gången. Det kom att bli hans andra hem där han har gjort bortåt 6 000 arbetspass. Efter 41 år och mängder av utryckningar väljer han att tacka för sig.

Annons

Håkan Ahlinders sista arbetspass på räddningstjänsten blev ett av de märkligare, men utan tvekan det mest uppsluppna.

Arbetskamraterna ville ge honom ett ordentligt avsked efter hans fyra decennier på stationen i Sundsvall.

– De lurade iväg mig på ett larm till vårt övningsområde på Fillan. Där stod sex gubbar från stationen i Timrå och tog emot mig. Jag fick en Timrå IK-halsduk och ett fint kollage, och vi hade ett avsked där också. Jag blev väldigt överraskad, säger Håkan.

Läs också: Eldsjäl inom Räddningstjänsten i Medelpad prisas: "Känns hedrande"

När han kom tillbaka till stationen hade ett långbord dukats fram och det bjöds på smörgåstårta och efterrätt. Det pratades gamla minnen och några av arbetskamraterna höll tal.

Passet avslutades med att Håkan kördes in genom sovrumsfönstret med stegbilen, helt enligt brandmanstraditionen.

– Då fick jag lite gåshud, det var mäktigt. Nåt bra måste man ha gjort för att förtjäna ett sånt avsked.

Jodå, det finns det nog många som kan skriva under på.

Läs också: Stjärnor och brandmän spred glädje på lekterapins dag

Från det att Håkan som 16-åring började som vaktmästarbiträde på brandstationen och därefter blev brandman har han mer eller mindre vigt sitt liv åt yrket.

Han har ända tills i dag varit med i utryckning som brandman, vilket är längre än någon annan i Sundsvall och något av en raritet i yrket. Han har även haft ett eget rum på stationen där Håkan uppskattar att han sovit 2 900–3 000 nätter när det inte varit larm. Totalt har det blivit omkring 6 000 pass.

Vårdhemsbranden i Haga 1982 och den svåra flygolyckan i Timrå 1999 är två dramatiska och tragiska händelser som Håkan aldrig kommer att glömma.

– Det är minnen som har etsat sig fast. Det var väl vid vårdhemsbranden som man verkligen förstod var jobbet gick ut på – att både rädda andra och vara rädd om sig själv. Det har varit ett tufft jobb både fysiskt och psykiskt, men det har alltid funnits någon att prata med.

Läs också: Se den tuffa utmaningen – här testar reportern jobbet som rökdykare

Jobbet ställer höga krav på kroppen, men är det något som Håkan aldrig backat för så är det träningen. Som ung spelade han fotboll, som högst i division 3, och efter det har han varit aktiv i räddningstjänstens korplag och spelar fortfarande vid 58 års ålder. Då passar det ju bra att Håkan har jobbat med såväl Lennart Forsberg som sonen Leif "Foppa" Forsberg.

– Leifs son Emil sprang omkring på stationen när han var liten. Och nu ska jag se honom i landslaget i EM och det ser jag verkligen fram emot. Inför vår förra korpmatch fick jag faktiskt ett par skor av Leif som Emil hade spelat med i landslaget. Det var ju otroligt stort.

Bortsett från fotbollen har trav alltid legat Håkan varmt om hjärtat. Trots en tråkig erfarenhet med en häst som dog i första starten gjorde Håkan ett nytt försök när han köpte Remington Crown 1995. Alla med något som helst travintresse vet att resten är historia. Hästen, som tränades av Robert Bergh, blev den första att vinna Svenskt travkriterium, Svenskt travderby, Elitloppet och Kungapokalen och är landets sjunde vinstrikaste med nästan 23 miljoner kronor. Håkan minns tillbaka på de gyllene åren med glädje.

– Det var en fantastisk tid mitt i livet. Under de tre år som jag ägde Remington Crown fick jag stå i vinnarcirkeln 32 gånger.

Håkan har ingen utstakad plan för hur hans liv som pensionär kommer se ut, men det kommer med största sannolikhet vara fullt av aktiviteter.

– Nu är det upp till mig själv att göra något roligt. Jag har till exempel alltid tyckt om att fiska, så det kommer jag nog ta upp. Jag tänker fortsätta med träningen, och det ska bli skönt att få mer tid till barnbarnen och nära och kära. Vi har även planerat in en resa till Brasilien och att åka med Hurtigruten.

Vad kommer du sakna med jobbet?

– Kamratskapet har alltid varit enormt, så det kommer jag nog sakna mest.

■■ För fler möten och reportage, klicka här.

■■ För familjeannonser, klicka här.

Mer läsning

Annons