Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En pappa som fixar allt

/
  • Jan Stadling i Fränsta fyller 75 år den 23 mars. Födelsedagen firar han tillsammans med barn och barnbarn på annan ort.

"Om samhället bröt ihop och elektriciteten försvann skulle jag definitivt ta min familj och åka hem till stugan och pappa. Då vet jag att vi skulle klara oss fint. Pappa fixar allt".
Det skriver dottern Sara i ett porträtt inför högtidsdagen.

Annons

"Pappa gick två år i småskola i Fränsta. Skolan låg där Erikshjälpen håller till i dag och pappa kommer ihåg det stora dasset som låg bredvid huset. Därefter gick han fem år i folkskola efter vilka pappa önskade få gå som snickarlärling medan fadern ville annorlunda och skrev in pappa på realskolan i Sörhångsta.

Parallellt med skolan jobbade pappa från unga år. Redan som 13-åring jobbade han som springpojke på Konsum i Fränsta, lönen var då 76 öre i timmen. Som 15-åring började han att sommarjobba på Fränsta Järn där han några år senare till sin stora lycka fick börja köra lastbil.

Efter värnplikten som utfördes 1959–1960 fick pappa jobb på en mekanisk verkstad i Ljungaverk. Där lades grunden till pappas tekniska och mekaniska kunskaper. Pappa gick därefter en kurs anordnad av Kungliga Överstyrelsen för Yrkesutbildning var han lärde sig lödning, svetsning, svarvning, fräsning, kippning och även smide med praktisk härdning. Här hade han verkligen träffat rätt.

Pappa klarade den tekniska teorin utan problem. När kursen var avklarad åkte pappa till Sundsvall för att söka jobb. Han träffade ägaren av Bergenströms Verkstäder vid Heffnerskurvan och var välkommen att börja jobba redan följande dag.

En rumsförmedling hjälpte pappa att hitta ett rum på Fridhemsgatan i Sundsvall varifrån han gick och cyklade tills han tjänat ihop så mycket pengar att han kunde köpa sig sin första bil, en Saab, en tvåtaktare, årsmodell -62. På grund av det tunga verkstadsjobbet började kroppen säga ifrån och pappa lämnade Sundsvall för Örnsköldsvik och studier vid Örnsköldsviks Tekniska Skola, Ö.T.S, där han läste in åtta terminers kurser på fem terminer. Det var långa dagar med hårda studier men pappa belönades med ett stipendium efter att ha blivit kurstvåa. Han handplockades därefter av Hägglunds och två dagar efter examen hade han anställning och började jobba.

Vid denna tid hade pappa och mamma Inger gift sig och första barnet var på väg. Ytterligare två barn lades så småningom till barnaskaran.

Efter 25 år i Örnsköldsvik och Gideå blev längtan till hembygden stor och familjen flyttade tillbaka till Fränsta. Pappa fick jobb på Permascand i Ljungaverk och jobbade där i fem år innan konjunkturnedgången tvingade företaget till friställningar. Pappa blev för första gången i sitt liv arbetslös, vilket han kommer ihåg med stort obehag. Det dröjde dock inte länge innan han fick ett nytt jobb som arbetsledare i den mekaniska verkstaden på kriminalvårdsanstalten i Viskan. Detta efterföljdes av några år på Fränsta Process Produkter. Där arbetade han till och med 1998 då sjukdom satte stopp för karriären. Han har dock kunnat fortsätta att engagera sig i föreningslivet, vilket alltid legat honom nära hjärtat. Han är för nuvarande sekreterare i Torps Jaktskytteklubb och kassör i Torps Friluftsfrämjande.

Det stora intresset för skog och jakt har alltid präglat pappas liv. Från min barndom kommer jag ihåg pappas minutiösa förberedelser inför jaktveckan då två tegelstensliknande walkie talkies låg på laddning på byrån i hallen. Jag kommer också ihåg ljudet av köttkvarnen och lukten av älgkött när mamma och pappa malde köttfärs och kokade pölsa på restbitarna.

Att hänga med pappa i skogen har alltid varit en utmaning, både som barn och nu som vuxen. Ingen kan som han kliva över rötter och sten. Med sina långa ben och sina långa kliv gissar jag att han varit älg i tidigare liv.

Mycket tid ägnas alltså i den egna skogen på Paradisåsen i Torpshammar men även i fritidshuset i Stöde som pappa tillsammans med sin far byggt själv. Här finns många exempel på pappas tekniska kunnande och finurlighet. Den hemmabyggda brunnen, den egenkonstruerade, högeffektiva braskaminen (även om det är minus 30 grader ute räcker det med 2 brasor per dygn för att hålla stugan varm och go) och diverse anordningar för egendomens motorfordon.

Om samhället bröt ihop och elektriciteten försvann skulle jag definitivt ta min familj och åka hem till stugan och pappa. Då vet jag att vi skulle klara oss fint. Pappa fixar allt".

Mer läsning

Annons