Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från Västindien till Kiruna till Ljungaverk – Sture Erikssons liv är ett äventyr

/
  • Här på väggen har Sture Eriksson bilder på den björn som kunde ha blivit hans öde. Björnen sköts ett år efter att Sture mött honom på nära håll.
  • Sture Eriksson kan se tillbaka på ett äventyrligt liv. Här tittar han på minnen från ett jobb i Västindien.

Sture Erikssons yrke som byggnadsingenjör har fört honom runt världen.
Västindien, Karesuando, Libyen och Marocko är några av de platser där han arbetat.

Annons

Sture Erikssons liv är som en äventyrsbok. Hans speciella yrkesval har fört honom till många exotiska platser runt om i världen. Det är mycket fascinerande att lyssna till hans berättelser.

– Jag har haft tur och så har jag haft förmågan att fånga chanserna och tillfälligheterna, förklarar Sture Eriksson, nyss 80 år fyllda, när vi träffar honom i lägenheten i Fränsta.

Sture är tillbaka i barndomsbygden i västra Medelpad där han kan blicka tillbaka på fantastiska minnen från öknar och arktisk tundra.

Allt började hemma i Ljungaverk. Sture och hans tre bröder växte upp i Hångsta med en far som var byggnadsarbetare och en mor som bland annat städade på Hussborg.

Sture fick tidigt ut och arbeta som alla ungdomar på den tiden. Efter skogsarbete och diverse annat så gjorde tillfälligheterna att han hamnade i Storsjö Kapell i Härjedalens nordvästra hörn. Ett regleringsföretag höll på med strandning och mätning och Sture blev hantlangare där. Sture fick tipset av en ingenjör i Ljungaverk vars dotter var skolkamrat med Sture.

– Där i fjällvärlden gjorde jag lyckan, jag tyckte att det var jätteintressant att mäta och att jobba på fältet. Basen där uppe uppmuntrade mig och såg till att jag fick göra lumpen på fältmätarskolan på A4 i Östersund, berättar Sture.

Sture hade hittat sin nisch och klarade utbildningen till byggnadsingenjör i Sundsvall trots dåliga betyg i den sjuåriga folkskolan. 1958 var han färdigutbildad och fick mätjobb på fältet direkt. Rätt snart fick han tips om jobb åt Vattenfall i Kiruna och hamnade i Karesuando.

– Det var tungt i början men sedan kom en av de bästa perioderna i mitt liv. Jag fick vänner bland samerna och hamnade i mitt paradis med jakt och fiske, minns Sture.

Sture Eriksson valde att ha Kiruna som fast adress och där blev han kvar i 30 år. Många älvar skulle regleras, skjutfält, gruvor och Kiruna stad skulle karteras och kartläggas. Sture bildade familj i Kiruna och gifte sig första gången 1962. Det fanns hur mycket jobb som helst för en fältmätare och Sture hade många spännande uppdrag att välja mellan.

1965 jobbade han med oljeprospektering i Marocko och 1968 fick han ett uppdrag i Brittiska Västindien. Ett semesterparadis byggdes på Turks- och Caicosöarna. Sedan följde jobb i bland annat Svappavaara, Östberlin, Dresden och Narvik. På 70-talet var Sture med och byggde ett planetarium i Libyen. Utrymmet här räcker inte till för att berätta om Stures alla äventyr.

Längre ledigheter tillbringades helst i Norrbotten med hund och fågeljakt.

1988 återvände Sture till Medelpad med Ljungaverk som fast adress. Två år dess för innan blev Sture änkeman då hans tredje hustru avled. De sista yrkesverksamma åren tillbringades som förrådsman hos kriminalvården i Viskan.

Under 2000-talet har Sture Eriksson varit nära döden två gånger.

Den första livshotande upplevelsen var ett nära möte med en björn i Vilhelmina för nio år sedan. Sture var på fisketur i en liten älv och stod plötsligt några meter från en fullvuxen björnhanne som var redo att anfalla. Sture hann tänka att "nu är det slut".

En fiskekompis rusade fram och bägge lyckades tillsammans skrikande och fäktande få björnen att backa undan. Sture drabbades av kraftig björnfrossa och svimmade en stund senare när de var i säkerhet. Ett år senare sköts den 28-årige björnbjässen efter att ha varit närgången mot byborna en längre tid.

2007 drabbades Sture av hjärtinfarkt med lunginflammation och blodförgiftning. Han låg nedsövd i fjorton dagar. Han återhämtade sig dock efter en månads rehabilitering.

– Läkarna sade att det var en god grundfysik som räddade mig den gången. Jag har alla dessa långa jaktpromenader med hunden att tacka för mycket, konstaterar Sture som är nöjd med sitt äventyrliga liv.

Mer läsning

Annons