Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemvändare med nytt mål i sikte

/
  • Diakonen Helene Westerlind vände hemåt efter många år utomlands. Nu väntar en ny resa, som delaktig i Selångers församlings pilgrimssatsning. Logen i bakgrunden ska inför jubileumsåret 2021 ha förvandlats till ett stort pilgrimscenter.
  • Vägen är utstakad för Helene Westerlind och går längs S:t Olavsleden mellan Selånger och Trondheim.

Efter många år utomlands slöts cirkeln för Helene Westerlind när hon flyttade åter till barndomshemmet i Haga.
Nu har hon påbörjat en ny resa, som pilgrim med ett högre mål.

Annons

Efter att ha varit ute på en lång tur i livet har Helene alltså landat på hemmaplan. Hon arbetar som diakon i Selånger med ett särskilt ansvar och intresse för församlingens satsning på pilgrimsvandringar. Arbetets grund är historien om den omvände vikingen Sankt Olav som på 1000-talet sägs ha gått i land vid stranden i Selånger och vandrat västerut för att återta kungakronan och kristna Norge.

Det lär inte ha gått så bra för det norska skyddshelgonet, men det hindrar inte Selånger från att med aktörer som Härnösands stift, Sundsvalls kommun och länsmuseet i ryggen, knyta an till historien. Inte minst ses engagemanget som ett sätt att intressera människor för kyrkan och tron.

Blicken är fäst på 2021, Sundsvalls 400-årsdag.

– Man ska ju ha visioner, och vår vision är att en miljon människor ska ha gjort den 55 mil långa pilgrimsvandringen mellan Selånger och Trondheim till dess. Det skulle även betyda arbetstillfällen inom mat och logi längs leden. Dessutom ska vi då ha omvandlat en loge här i Selånger till ett stort pilgrimscenter med utställningshall, restaurang och kombinerad konserthall- och amfiteater, säger Helene lyriskt.

Själv har hon inte gjort hela pilgrimsvandringen ännu, men kommit en bit på väg. I mitten av september sker ännu en utforskande etapp med utgångspunkt från Stöde.

– Så småningom hoppas jag kunna vandra hela vägen, det är 54 mil så det lär ta sisådär tre veckor om jag avverkar några mil per dag, säger hon.

En tidsmässigt och geografiskt längre resa än så var tillända när Helene övertog barndomshemmet i Haga för tio år sedan. Då hade hon bott i Stockholm, dåvarande Kroatien, Kanarieöarna och Tyskland och arbetat med försäljning och marknadsföring inom hotellbranschen samt som reseledare.

Med i Sundsvallsbagaget fanns tre barn, varav en var nyfödd.

– När jag gav mig av som 19-åring tyckte jag att Sundsvall var alldeles för litet och tänkte aldrig komma tillbaka. Men när huset hemma blev tomt kändes det rätt att vända åter.

Föräldrahemmet från 1929 är numera en trygg utgångspunkt för hennes nya livsresa.

Efter återkomsten har hon byggt på sin socionomutbildning åt det kyrkliga hållet och blivit diakon, anställd i Selångers församling.

Ur löftena från diakonvigningen 2010 i Härnösands domkyrka står bland annat följande att läsa om uppdraget som vardaglig medmänniska och andlig vägvisare:

"En diakon skall uppsöka, hjälpa och stödja dem som är i kroppslig och själslig nöd, ge kristen fostran och undervisning i tron, i församling och samhälle vara ett barmhärtighetens tecken och i allt tjäna Kristus i sin nästa".

Tron har Helene burit med sig sedan hon som barn läste "Gud som haver ..." och genomgick sedvanlig konfirmation.

Mer läsning

Annons