Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjärtekungen som sprider glädje med drag

/
  • Ove Hansen plockar mer än gärna fram dragspelet och spelar några låtar. Bredvid honom står ett bord med blommor och foton till minne av hustrun Ingrid.
  • Det blir mycket dansbandsmusik i högtalarna, och favoritbandet är Donnez.

Här är dragspelaren som vägrar sluta spela. Ove Hansen hade gärna sett att det gick bättre för hans dansband på 1970-talet men gläds åt att han än i dag kan dela med sig av tonerna.
Som nybliven änkeman har musiken blivit en viktig medicin.

Annons

Det är med sorg i blicken som Ove berättar om sin hustru Ingrid, som gick bort i slutet av juli. Det har knappt hunnit gå två veckor sedan begravningen när vi träffar honom hemma i lägenheten på söder.

– Hon hade en hjärntumör och var sjuk ett par år. Jag har varit inställd på det här, så man har förberett sig mentalt. Men det har så klart varit tungt, säger Ove.

Själv har han problem med hjärtat, och ska snart göra en ballongsprängning. Och mitt uppe i allt är han på väg att flytta. Nu blir det tillbaka till Kubikenborg där familjen tidigare bodde i många år.

– Sönerna kommer och hjälper till. Jag får inte lov att lyfta tungt, så jag ska bara peka och säga var möblerna ska stå. Det blir ju perfekt, säger Ove och skrattar.

Ja, trots en till synes besvärlig situation lyckas Ove hålla humöret uppe. Och det har han till stor del musiken att tacka för.

– Musik är bra medicin. Jag hade en halvsyster som satt på Kristinelund, och så fort jag kom dit och började spela sken hon upp.

Under uppväxten i Bergsjö och Hennan i Hälsingland var Ove omgiven av musik, och som åttaåring började han spela dragspel. En hobby som han kom att hålla fast vid och sedan vägrat släppa. Musikaliteten finns i generna – pappan var dragspelare och både morfar och farbror spelade fiol.

– Jag kommer från ett musikaliskt hem och det har alltid varit min grej.

– I dag är jag fortfarande ute en del och spelar och har inga som helst planer på att sluta med det. Nyligen var jag och spelade för 35 damer i föreningen Hjärter Dam. De kallade mig för Hjärtekungen.

Under 1970-talet var Ove med och startade upp dansbandet Bengt-Arnes, som höll i gång i några år. Bandet spelade från Gävle i söder till Örnsköldsvik i norr och en bit in i landet.

– Det var en rolig tid, och jag hade gärna sett att det gått bra för oss och att vi kunde turnera i hela landet. Men när vi skaffade familjer bestämde vi oss för att lägga ner.

Yrkeslivet började i tidig ålder, och sedan dess höll han sig sysselsatt. När familjen flyttade till Sundsvall på 1960-talet jobbade Ove under en period tillsammans med pappan på dåvarande GA Metall (Kubal i dag). Han tvingades dock sluta av hälsoskäl.

Men direkt fick han ett nytt jobb – som traktorförare på Stockviksverken. Och där blev han kvar, ända till pensionen 40 år senare.

– Det var en bra arbetsplats med bra arbetskamrater och jag hade nära till jobbet. Vissa frågade hur jag kunde sitta och köra traktor dag efter dag. "Det är ju ett jobb", brukade jag svara då.

Han var bland annat med om den stora uppsägningen 1998 då 100 av de 166 anställda tvingades lämna sina jobb. Men Ove klarade sig.

– Då var alla oroliga och ingen visste hur ledningen tänkte. Jag var bland de äldre och tänkte väl att de yngre skulle bli kvar. Så det var en stor överraskning när anställningslistan kom och jag fanns med där.

Förutom musiken har sport alltid legat Ove varmt om hjärtat. Han sportade själv en del som liten, och har även varit engagerad i sina egna barns idrottsföreningar. I dag tar det sig främst uttryck i att han dyker upp på matcher i närområdet.

– Giffarna får man ju hålla på. Det var jätteroligt att de gick upp i allsvenskan. Och när Timrå IK gick upp i elitserien var jättestort. Det är bra avkoppling att gå och titta på en match, säger han.

Mer läsning

Annons