Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon har många strängar på sin lyra

/
  • Daniella Eriksson Dahlström spelar på en mandolin innan en av Forsablåtts föreställningar.

Daniella Eriksson Dahlström har ett späckat schema. Hon gjorde nyligen teaterdebut och arbetar som skådespelare i Trolska skogen. Dessutom spelar hon i två band på fritiden.
– Jag vill skaffa mig nya erfarenheter och försöker ha så kul som möjligt på vägen.

Annons

I dag, den 27 juni fyller Daniella Eriksson Dahlström 18 år och blir alltså myndig. En dag hon sett fram emot ju närmare den har kommit. Precis som så många andra 18-åringar ser hon fram emot att ta körkort men också sin rösträtt.

– ­­­Jag önskar jag hade fått rösta i förra valet. Jag är inte politisk aktiv ännu, men jag har tankar på att bli det i framtiden, det kanske blir något politiskt parti framöver. Någonting måste man försöka göra åt all skit som händer i världen.

Förutom en vilja att förändra saker till det bättre är Daniella en person med många strängar på sin lyra. Just nu spelar hon bas, i två band som heter The Bromance och 264.

– The Bromance fick jag hoppa in igenom skolan. Jag läser natur på gymnasiet men några elever från estetikklassen ovanför mig behövde en som spelade bas och jag tackade med glädje ja. Vi spelar alla möjliga covers. I mitt andra band 264 spelar vi rock-covers och egenskrivna låtar.

Musikintresset började i tidig ålder. Mamma och pappa är gamla dansbandsmusiker och hade ett musikrum hemma så Daniella provade sig fram bland instrumenten. I Växjö, där hon föddes gick hon på Birka musikförskola, så även där utvecklades intresset för musik genom dans, sång och instrumentspelande.

Lagom till att Daniella skulle börja första klass, 2005, flyttade de till Bergsjö, på grund av att pappans jobb på postterminalen flyttade till Ånge. Hon beskriver sin uppväxt i Bergsjö som mycket bra.

– Jag tror det har varit bra att få växa upp på ett mindre ställe. Växjö är mer storstadskänsla än vad det är här i Bergsjö. Här kunde jag vara ute och cykla själv, utan att mina föräldrar var oroliga över att det var för mycket trafik eller folk, som det kanske hade varit i Växjö.

Hon säger att hon tycker om landet, som hon kallar Bergsjö. När hon blir äldre och ska slå sig ner någonstans är det ett lugnare ställe som lockar.

Jag vill plugga vidare, antingen något inom musik eller teater eller kombinera båda. Då måste jag ju flytta och att bo i en större stad i ett tag skulle inte vara något problem. Men senare kommer jag nog vilja tillbaka till landet.

Teater är också ett av hennes stora intressen. Om somrarna är hon skådespelare på Trolska skogen, en interaktiv teater där barnen som går igenom skogen är en del av ett äventyr.

– De får träffa olika väsen i skogen, som älvor eller trollkarlar. Jag tycker det är otroligt roligt att gestalta någon annan. Men det viktigaste är barnens upplevelse och att de känner att det är på riktigt.

Hon har även spelat Karin i teaterföreställningen Forsablått, som nyligen haft sin sista föreställning.

– Medan jobbet i Trolska skogen är mycket improvisation var Forsablått helt manusbaserat så det var lite annorlunda. Men det var otroligt lärorikt och bland det roligaste jag gjort.

Forsablått handlar om kvinnor i en linfabrik i Forsa. Karin kom till fabriken som 14-åring och senare kom hon att få med sig resten av kvinnorna i en strejk för bättre arbetsvillkor.

– Jag skulle beskriva Karin som väldigt stark och modig. Många som sett den har sagt att de tyckte den var som en historielektion och då känns det som att vi gjort något viktigt genom att spela den.

Nu väntar sista året på gymnasiet för Daniella. Vad som händer sedan vet hon inte, mer än att hon vill plugga vidare. Hon ser fram emot de kommande åren.

– Jag har ingen rädsla för att bli äldre. Livet blir bara bättre och bättre. För varje dag, vecka eller år som går får man nya erfarenheter. Om man inte haft kul på vägen har man åtminstone lärt sig någonting och blivit starkare. Man ska försöka ha roligt när man kan, annars blir livet ganska tråkigt. När jag ser tillbaka på mitt liv på äldre dagar vill jag känna att jag stått upp för mig själv och gjort vad jag velat, samtidigt som jag varit lycklig. Då skulle jag vara nöjd.

Mer läsning

Annons