Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingrid från Huljen tog sig alltid tid

/

Ingrid Jonsson, Selånger, avled 4 december vid en ålder av 92 år. Hennes närmast anhöriga är barnen Eivor, Sven-Ivar och Lars-Erik med familjer samt brodern Sven Söderblom.

Annons

"Jag önskar att jag hade fått vara ung i dag. Då hade jag satsat på idrotten. Sånt passade sig inte att hålla på med på den tiden."

Så sade Ingrid Jonsson när hon vid 85 års ålder kickade boll med ännu ett av sina många barnbarnsbarn. Vi har med åren blivit 33 barn, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarns barnbarn som nu sörjer förlusten av henne.

Det är genom barnaögon vi helst minns henne - hennes lekfullhet. En stor snäll tant som kunde joddla, skjuta höjdare med fotboll, som låg i diken och spejade och deltog i snöbollskrig.

Som värmde svartvinbärssaft, stack till en slant i smyg, gjorde pippilotter, eller tillagade nyfångade abborrar som egentligen var för små för matbordet. För oss hade hon alltid tid, beklagade sig aldrig och trodde helhjärtat på oss i alla lägen.

Ingrid Jonsson föddes Söderblom, på släktgården i Österro. 1939 gifte hon sig med åkaren Ivar Jonsson från Huljen och de fick barnen Eivor, Sven-Ivar och Lars-Erik.

Hon arbetade hårt och drog sig inte för uppgifter som inte förväntades av den generationen kvinnor. I släkten berättas ännu hur hon lastade kastved och körde hem den med lastbil. Trots plikterna i det egna hushållet satte hon ibland något av barnen på pakethållaren och cyklade från Huljen till Österro för att hjälpa sina föräldrar.

Lottakåren engagerade henne tidigt, och hon blev rörelsen trogen långt upp i åren. Hon arbetade även en period på Elle Shop i Bergsåker, och gick emellanåt mannekäng.

Ivar gick bort 1975. Ingrid Jonsson flyttade från Huljen ner till stan, men behöll länge en stuga där hon tillbringade mycket tid. Så småningom flyttade hon till föräldrahemmet, som nu ägs av hennes bror Sven.

Ingrid Jonsson ägde sin självständighet och vitalitet ända till de allra sista åren av sitt liv. In i det sista drog hon sig för att någon enstaka gång ligga andra till last.

En hel släkt sörjer henne. Men mitt i sorgen delar vi en rikedom av ljusa minnen, kärlek och tacksamhet för allt hon gav oss.

Annons