Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag är trygg i det jag tror"

/
  • Lisbeth Kernell bor i föräldrahemmet i Norrhassel. Mamma var från Ångermanland, pappa från Hälsingland. Då passade det bra att hon själv blev Medelpading.

Med orden: "Jag ser, jag hör, jag gör" har Lisbeth Kernell litat på att Gud är med henne och hjälper henne längs vägen. Hennes nyfikenhet och andliga ledning har tagit henne över hela jordklotet. Hon kan fortfarande bli rastlös, men med tiden har hon lärt sig att vänta på Guds ledning.

Annons

Lisbeth Kernells mamma var från Ångermanland, hennes pappa från Hälsingland och då föll det sig lämpligt att hon själv blev Medelpading. Hon föddes två månader för tidigt, samma dag som ett flygplan skymtades för första gången över hemmaorten Norrhassel.

– Jag var väl nyfiken och tittade ut för tidigt, säger Lisbeth.

Den nyfiken har sedan lett vägen för henne ut i världen. Föräldrarna var tvungna att sälja sin bästa mjölkko för att Lisbeth skulle ha möjlighet att läsa vidare. Det blev studier både i Gävle och i Stockholm. Hon läste teologi och blev så småningom lärare i religion. Intresset för andlighet har alltid intresserat Lisbeth, men till en början var hon inte säker på sin tro.

– Mina föräldrar var troende, men jag tror inte bara för det. I ungdomen vill man gärna trotsa sina föräldrar, men när jag var 14–15 år bestämde jag mig för att testa på att tro och har gjort det sedan dess.

Lisbeth menar att vi inte kan tro på något om vi inte öppnar oss för det. Hon har ett slags mantra som hon lever efter: Jag ser, jag hör, jag gör.

– Man måste vara beredd att se, höra och möta Gud för att förstå.

Lisbeth Kernell har sedan ungdomen litat på att hon leds av Gud, samtidigt som hon har en nyfikenhet som aldrig tycks falna. Under åren har hon rest i Afrika, stora delar av Europa, USA och Jordanien för att nämna några resemål. 1996 och åtta år framåt pendlade hon mellan Sverige och Ryssland för att undervisa i livskunskap.

Mellan resmålen har hon varit hemma i Norrhassel och undervisat i närliggande orter, främst Stöde där hon var lärare i 31 år. När det gäller det kyrkliga beskriver hon sig själv som gärdsgårdslös. Hon är föreståndare för Missionskyrkan, men har rest i olika församlingar och skulle gärna slå ihop sig med Baptistkyrkan som har ett kapell i bygden.

– Jag tycker inte om splittringen, jag gör ingen skillnad på den kristna tron. Det är människan som är viktig, inte namnet.

Lisbeth har under årens lopp aldrig tvivlat på sin tro, men ibland känt sig rastlös.

– Jag har tränat på att vänta och slutat vara envis. Saker och ting blir kanske inte som jag har förväntat mig, men det blir alltid bra. Det gäller att ha förståelse och acceptera det som händer. Har du Gud i det jobbiga som funkar det. Jag är väldigt, väldigt trygg i det jag tror i dag.

Mer läsning

Annons