Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Målmedvetet skapargeni som lever cirkus

/
  • Med hjälp av skumgummi, färg och lim växer tegelväggen fram. – Allt är en illusion, säger Ann Jerbo.
  • – Det här är mitt liv, här trivs jag bäst, säger Ann Jerbo.

I mellandagarna invigs Sundsvalls nya spelscen med familjeföreställningar i juletid.
Multikonstnären Ann Jerbo arbetar för fullt.
– Det här är mitt liv. Här vill jag skapa en stämning och ge något till publiken.

Annons

När man kommer in i den tråkiga industrilokalen vid Sundsvallsbrons norra fäste möts man av ett kreativt kaos, där en del av ett forntida Sundsvall växer fram.

Ann håller på att göra scenografin till teater- och cirkusföreställningen Cirkusflickan som har premiär den 28 december.

– Jag tänker jobba under intervjun, om det går det bra, säger Ann, samtidig som hon doppar en bit skumgummi i en hink med tegelfärg.

Med hjälp av lite lim sitter en ny tegelsten fast på hittepåhuset från sekelskiftet.

Måleri- och hatverkskonsten har gott i arv.

Som liten bodde hon i ett hus vid Sidsjöbäcken.

– I världens finaste hus vid Sankt Olofsskolan och jag kan nog säga att jag är uppväxt i pappas målarverkstad.

Ann kommer från en hantverkssläkt och hennes far, målarmästare Elis Jonsson, är mest känd för sina fasad- och dekorationsmålningar längs Storgatan, i Stadshuset och på kyrkor.

– På Kyrkogatan finns en byggnad med änglar som jag hjälpte pappa att restaurera och där står det på huset: Målat av Elis Jonsson och Ann Jonsson.

Efter ett år på Konst- och miljöskolan i Sundsvall och praktik på regionteatern i Härnösand satte Ann upp en lista av drömmar som hon började checka av.

På listan stod bland annat att bo i Stockholm, resa, måla akvareller och teater. Först blev det ett år på en konst- och hantverksskola i Stockholm – check. Sedan sålde hon sitt pick och pack och for ut i världen – check. Äventyret startade i England och fortsatte i USA och Mexico.

– Jag kajkade runt i världen och levde i princip på ingenting. Gjorde det jag hade lust att göra. En dag klev jag in på en teaterverkstad i USA och då kände jag att det är i den här miljön som jag vill leva.

Som 23-åring kom hon åter till Sverige och träffade sin nuvarande man Thomas.

– Det blev en farlig kombination, vi är alldeles för lika. Vi drar järnet på grejer och ingen stoppar den andra. Nu blev det ingen ordning och reda, det blev cirkus av allt. Vi är doers.

Tomas skulle börja i en clownskola, The Commedia School i Köpenhamn, och Ann följde med dit och började så småningom också studera där. Paret köpte en minibuss av märket Hanomag som de bodde i. De målade och inredde bussen så det blev vardagsrum, sovrum, kök och med ett litet kontor i förarsätet.

När första barnet föddes turnerade paret med cirkus Wictoria. De bodde i en cirkusvagn och det var vid en föreställning i Norrköping som Ann fick åka in till BB på sjukhuset.

– Det var rena lyxen med rinnande vatten och el.

När nu sonen Kim kommit till världen bestämde Ann och Thomas att de skulle bli anständiga föräldrar och flyttade in i en lägenhet i Nolby. De blev snart trångbodda.

– Det var inte så lätt att bo i en liten lägenhet med trolleriduvor och en tupp som gol tidigt om morgnarna.

Så när den andra sonen skulle födas så köpte familjen det gamla pingstkapellet i Myre, söder om Njurunda. Nu efter 25 år har de avslutat husrenoveringen.

– Äntligen har vi golvvärme och helt tak.

Ann ser fram emot julen med sönerna och premiären med Cirkusflickan.

– Varje år önskar jag mig ett barnbarn i julklapp men det verkar dröja. Nu bor Kim i Kina, men han har en ny engelsk flickvän så kanske det blir barnbarn och att de flyttar närmare.

Mer läsning

Annons