Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mamma Frida gav gästerna guldkant

/
  • Frida Thorén var ständigt redo att serva hotellgästerna på Knaust.

"Det här är Frida Thorén (född 1911) på den berömda trappan i Hotell Knaust, Sundsvall. Hon anlitades som klädvakt i garderoben under flera års tid. Mycket gott kan sägas om henne", skriver hennes son Rolf Thorén.

Annons

Ett stort intresse hon hade var utländska språk. Det kan bland annat bero på att hennes familj i Stöde tog emot en flicka från Tyskland efter första världskriget. Flickan lärde sig svenska, och lekkamraten Frida började prata tyska. Någon språkundervisning i skolan förekom inte.

På femtiotalet vaknade hennes språkintresse på nytt, då jag läste mina engelska läxor. Hon höll länge jämna steg med mig, framför allt vad beträffar den verbala förmågan i det engelska språket. När jag slutat skolan hade min lillebror börjat med engelska. Då passade hon på att repetera och att förkovra sig ytterligare.

När hon så i 55-årsåldern fick möjlighet att i garderoben på Knaust hälsa gäster välkomna, ta hand om deras ytterkläder, och då passade hon ibland på att dra till med några engelska uttryck. Framförallt vid lunchtid, när många gäster ivrigt strömmade in uppstod ofta hela serier av dialoger på engelska. För att inte tala om när det kom utländska gäster på besök. Det blev med tiden ett slags gimmick att prata engelska vid Knaust garderob, gästerna förstod att mamma uppskattade att få lite träning.

Vid middagarna var det ofta lugnare. Då kunde mamma få en stunds paus medan gästerna åt. Då satte hon sig ner med min och min lillebrors avlagda engelska läroböcker, grammatik och ordbok. Och hon pluggade flitigt. Om det behövdes, hjälpte hon förstås gäster med någon knapp som behövde sys i, laga ett blixtlås, eller att ta hand om en fläck. Hon hade en hel arsenal av sybehör, fläckborttagningsmedel, verktyg med mera. Det ingick i servicen. Och det var alltid ordning och reda i garderoben.

Vid ett tillfälle då det var en stor konferens i Sundsvall med många middagsgäster på hotellet, även utländska, inträffade något som bara inte får inträffa i dessa prestigefyllda sammanhang. En av gästerna blev plötsligt illamående. Det är lätt att tro att det kunde bero på den rikliga alkoholserveringen som ju ofta är bruklig i dessa sammanhang, men det visade sig så småningom bero på sjukdom.

Mannen kom ut från matsalen och gick mot garderoben mycket blek, frånvarande och förvirrad. Mamma hjälpte honom först till toaletten, gav honom sedan ett glas vatten och visade honom så till en fåtölj där han kunde få vila sig. Hon märkte att han hade drabbats av krampliknande rörelser och konstiga grimaser och tänkte ringa på läkare. Mannen lugnade sig dock och ville gå tillbaka in till matsalen. Han var från Finland och stolt, han representerade ett stort skogsbolag, men han kunde inte tala svenska. Men mamma sade till honom strängt:

"Det blir inte tal om att gå tillbaka in i matsalen!"

All konversation dem emellan fördes på engelska. Hon frågade var han bor, han bodde på ett annat hotell i stan. Hon kallade på en droska och hjälpte honom in i droskan.

Dagen därpå låg en stor bukett blommor i garderoben och väntade på mamma. I ett personligt kuvert fanns ett brev och en summa pengar. Brevet, som var ganska långt, har jag läst. Mamma visade stolt upp det för mig. Det var skrivet på svenska. Han hade tydligen ansträngt sig för att få det översatt. Dessutom skickades en kopia till hotell Knausts ledning. Tyvärr finns inte originalet kvar, men det lyder i förkortad version, som jag minns det, ungefär så här:

"I går kväll, i samband med middagen på hotell Knaust, drabbades jag plötsligt av ett anfall av en slags epilepsi som jag lidit av sedan barndomen. Det brukar yttra sig i sprängande huvudvärk, illamående, kramper och ofrivilliga rörelser i armar, ben och ansikte. Jag har lärt mig att leva med sjukdomen, det är ingenting som är farligt, och jag behöver ingen omedelbar läkarvård.

Men omgivningen kan lätt missförstå situationer som uppstår i vissa sammanhang.

Därför gläder det mig mycket att det faktiskt finns medmänniskor som inte först dömer, utan äger förmåga till medkänsla och förståelse. Att snabbt och rättrådigt, utan tanke på egen vinning, komma till hjälp i svåra situationer. En sådan person hade jag den stora äran att få träffa igår kväll."

Att sådana personer finns bland Knausts personal hade jag redan anat. Och det är förstås en av orsakerna till hotell Knausts goda rykte.

Mer läsning

Annons