Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord | Tomas "Lunke" Lundqvist

Vår älskade Tomas "Lunke” Lundqvist har hastigt lämnat oss i chock och är saknad.

Annons

Han föddes 1962 i Ankarsvik på Alnön som yngste sonen till Bertil och Margareta Lundqvist. Han bodde sedan två år tillbaka i Byske där han nyligen flyttat in i en lägenhet där han verkligen trivdes.

Hans liv var inte lätt, hans storebror Ronny dog i en olycka 1969. Som 8-åring åkte han och en tjejkompis vilse under en skidtur. Det var kallt och det blev mörkt men han har berättat att det var någon som gav honom kraft att fortsätta. Det räddade de bägge.

I sin ungdom tränade Tomas friidrott och var speciellt duktig i kulstötning där han ofta tävlade med de som var äldre. Senare blev det hockey o fotboll.

På Tomas 16-årsdag drabbade nästa hårda slag honom när hans mamma dog i cancer. Det är imponerande att höra hur han var vuxen nog att inse att hans liv höll på att gå åt skogen och tog tag i det. Det präglade hans syn på livet.

Han var inte den som gav upp, “man kan inte gräva ner sig”, sade han.

1984 dog så dog Tomas storasyster Åsa.

Tomas hade många olika jobb under sitt alltför korta liv. På slutet av 80-talet gick han styckmästarutbildning i Skellefteå och träffade sin första fru Eva-Lena.

När pappa Bertil dog 1995 blev Tomas ensam kvar. Med sin andra fru Ann-Chatrin blev han bonuspappa till Per-Joel, vilket han förblev livet ut.

Sommaren 2000 föddes äntligen sonen Johannes och Tomas blev pappa som han så önskat så länge. Enligt Tomas själv var detta ett bönesvar och det bästa som hänt honom.

Familjen flyttade till Orust när Johannes var nyfödd. Där jobbade Tomas som kock. Men familjen återvände rätt snart norrut igen. Efter några år blev en separation oundviklig.

Tomas drabbades vid den här tiden av diabetes, vilket förändrade mycket i hans och sonens liv.

2013 bodde han åter i Skellefteå o flyttade via Jörn snabbt till Byske där vi lärde känna varandra juldagen 2014. Det var förvånansvärt vilken distans han hade till allt svårt som drabbat honom.

Tomas var en otroligt lugn och snäll man med mycket humor. Genom livet hann han skaffa sig många goda vänner överallt där han bodde.

Hösten 2015 gick han en alphakurs på Missionskyrkan i Skellefteå, och han började gå till Korskyrkan i Byske där han kände sig välkommen och hemma.

Tomas förstod att han haft en tro sen långt tillbaka, men det var under det sista året han kom till insikt vem han trodde på.

Dagen han dog skulle han äntligen få vittna om sitt liv och sin tro men så blev det nu inte.

Vi har hört om fisketurer, boulespel, teater och filminspelningar och två band han var med i, likaså om engagemang och medlemskap i SSU. Som följeslagare fick han göra en resa till Florida.

Tomas sista arbetsplats var tillsammans med vännen Gunnvall. Det var också med honom o några till han spelade vira.

I Skellefteå var Tomas en tid på caféet på Balderskolan. Han tittade gärna på hockey, friidrott och nu i sommar var det fotbolls EM som gällde. När man såg sport med honom förstod man snabbt hur otroligt lugn han var.

Trots många motgångar var Tomas inte den som klagade och det är en viss tröst att veta att han var lycklig sin sista tid på jorden.

Tomas har nu tagit av sig kepsen, ställt bort sitt fiskespö och gett bort sin sista varma kram. Vi saknar honom oerhört.

Familjen genom Anna-Katarina

Mer läsning

Annons