Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En eldsjäl i Lucksta IF har somnat in – minnesord över Sixten Söderberg

Sixten Söderberg har efter en längre tids sjukdom avlidit i en ålder av 76 år.

Annons

Han lämnar efter sig makan Rose-Marie, döttrarna Therese och Camilla med familjer samt släkt och vänner.

Sixten föddes den 25 oktober 1941 i Harv utanför Sundsvall, in i en syskonskara av nio syskon. Mamma Elisabeth var sömmerska till yrket och pappa Jonas var snickare och Sixten ärvde sina föräldrars hantverksskicklighet.

Uppväxten i Harv betydde mycket för Sixten, där fanns hans rötter och där hörde han hemma. Här växte han upp tillsammans med sina syskon och de starka banden till både familjen och hembygden var något som Sixten bar i sitt hjärta genom hela livet.

Efter realskolan i Sundsvall och militärtjänstgöring i Kiruna erbjöds han en utbildning med efterföljande anställning i Stockholm, men valde istället att ta anställning som telereparatör på Televerket med stora delar av Västernorrland som sitt arbetsområde. Här fick han åka ut på många olika slags uppdrag och här kom både hans tekniska såväl som sociala begåvning till sin rätt. Sixten tyckte om att träffa människor och det fanns alltid tid att stanna på en kopp kaffe!

Sommaren 1966 träffade han Rose-Marie och tillsammans bosatte de sig i Specksta innan de fick de två barn, Therese och Camilla. Här trivdes Sixten, här skapade han ett hem för sig och sin familj, han snickrade och arbetade i trädgården, renoverade och byggde om och hade alltid något för händerna, alltid fanns det något att pyssla med, alltid fanns det något att göra.

Vid sidan av hemmet och familjen var Sixten också djupt engagerad inom idrott, först som fotbollsspelare i Lucksta IF och senare även som ledare både inom ungdomsfotboll såväl som längdskidåkning. Sixtens engagemang i Lucksta IF kom att följa honom hela livet, och när han gick i pension började han istället arbeta som anläggningsansvarig på Lucksta IF och tog omsorgsfullt och noggrant hand om både längdskidspår och fotbollsplan.

Sixten var ständigt aktiv, han hade alltid något på gång och det fanns ingenting han inte kunde lösa. Han var omtänksam och generös och gjorde alltid sitt yttersta för att hjälpa andra. Som make och far var han oersättlig och omåttligt älskad. Han satte alltid familjen först och allt han gjorde var fyllt av innerlig omtanke och omsorg, vare sig det handlade om att bygga ut huset, binda upp tomater eller baka äppelkakor.

Efter en längre tids sjukdom har Sixten nu äntligen fått vila och även om vår sorg och saknad är stor, är vi innerligt tacksamma för den tid vi fick tillsammans med honom och alla vackra minnen vi har kvar. Ord kan inte beskriva hur mycket han har betytt för oss. Vila i frid, älskade Sixten, det finns ingen som du.

Rose-Marie, Camilla och Therese.

Mer läsning

Annons