Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En fotbollsprofil har somnat in – minnesord över Kurt Backus

Kurt Backus från Sundsvall har avlidit i en ålder av 81 år.

Annons

Nu har den alltså slocknat för evigt. Glimten i ögat på mannen som i mångt och mycket var synonym med uttrycket. Profilen Kurt Backus har somnat in bara en knapp månad innan sin 82:a födelsedag.

Kurt var så mycket. Han var medmänniska, make, pappa och svärfar. Han var morfar och farfar, och han saknas oerhört mycket av de som var hans nära och kära. Han var även ingift farbror till undertecknad och för många inom bandy-, fotbolls- och innebandyfamiljen i Medelpad kom han att bli en legend redan under sin livstid, mycket tack vare sina snabba kommentarer och just glimten i ögat, under en domargärning som sträckte sig mer än fyrtio år.

Han kommer att saknas mycket av de flesta av oss som på olika sätt lärde känna honom.

Kurt föddes i Skönsberg men flyttade som knapp tioåring till Bredsand där han kom att engagera sig som fotbolls och ishockeyspelare i Stockviks IF, där han även var ungdomsansvarig under många år. Föreningsengagemanget har genom åren tagit mycket tid i anspråk och styrelseuppdragen har följt på varandra, bland annat i Metalls avdelningsstyrelse och i Medelpads domarklubb samt även som ordförande i bostadsrättsföreningen Selångerhus 4 i Granlo, bara för att nämna några.

Arbetslivet inleddes som verktygsslipare på Gunnebo, därefter arbetade han som servicemontör på Nilssons maskin, innan han började som arbetskonsulent på länsarbetsnämnden, där han arbetade med yrkesinriktad arbetsrehabilitering, vilket han trivdes mycket väl med och något han fortsatte med ända fram till pensionen.

Kurt Backus hade ett stort samhällsengagemang, och han sa många gånger att det varit intressant och lärorikt att arbeta med människor. Något som också genomsyrade hela hans sätt att vara.

På äldre dagar efter att han slutat döma fattade han intresse för att spela bridge och boule, där han lärde känna ännu fler människor som kom att tycka om honom. Kurts personlighet gjorde också att han många gånger engagerades till allehanda sportjippon och han dömde bland annat TV-laget i fotboll och figurerade som domare i ett reklaminslag i lokal-tv.

1959 gifte han sig med min fars syster, Sigbritt Persson från Norrhassel, ett äktenskap som nästa år skulle ha varat i sextio år. När jag intervjuade Kurt inför hans sjuttioårsdag berömde han Sigbritt för att hon fått försaka så mycket under åren utan att klaga, och han var mycket tacksam att han haft hennes stöttning i allt han tagit sig för under livet.

Tillsammans har de barnen Lars, Veronika och Therese, som likt Kurt alla tre har ett stort samhällsengagemang. Trots att han enligt egen utsago inte påverkat dem alls i den riktningen, så var han märkbart stolt över deras val i livet även om han kanske inte sa det så ofta. Men trots sina snabba kommentarer och självklara sätt, var Kurt samtidigt en blygsam man och det var så typiskt honom att vid beskedet om sin sjukdom och nära förestående död, säga:

”Jag blev ju i alla fall 82 år. Det är ju inte så dåligt…”

Björn Persson, för familjen.

Mer läsning

Annons