Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En trogen Njurundabo har somnat in – minnesord över frisörskan Mona Lisa Englund

Vår älskade syster Mona Lisa Englund har hastigt och allt för tidigt lämnat oss i stor sorg och oändlig saknad, endast 66 år gammal.

Annons

Mona har varit Njurunda trogen i hela sitt liv. Som förstfödd dotter till Bernt o Anna-Lisa Englund har hon alltid varit en trygg hamn för oss yngre systrar.

De första sju åren bodde de på Grindbacken, Svartvik men när Mona skulle börja skolan flyttade familjen upp till Hemmanet och de nybyggda radhusen. En av klasskamraterna var Elisabeth som kom att stå henne nära och sedan dess följt Mona genom åren.

Sin yrkesbana började hon som frisörlärling hos Gunnie Edling på salong Desiré i Kvissleby. Hon utbildade sig sedan till damfrisörska, tog gesällbrev och övertog senare salongen och drev den själv fram till slutet på 80-talet. Tack vare Mona fick vi systrar helg- och sommarjobb i tidig ålder.

Från slutet av 80-talet och en bit in på 90-talet arbetade hon tillsammans med sin ungdomsvän Anita Larsson som hade egen salong i centrala Sundsvall. Därefter återkom Mona till Njurunda och avslutade sin yrkeskarriär med en egen salong på Tingsta ålderdomshem. 2017 gick Mona i pension.

Under sin utbildningstid födde hon dottern Ulrica som under sina första levnadsår var dagbarn hos vår mamma och pappa, och därmed blev som en syster för oss.

Mona själv hade en ”syster” i vår moster Inger som föddes samma år som mamma, och de två har alltid haft ett speciellt band till varandra och varit ett stöd för varandra.

Under sitt strävsamma arbetsliv har Mona troget tjänat många Njurundabor och sällan unnat sig semester men då och då kostade hon ändå på sig att resa utomlands och i unga år ofta med de glada ”frissakompisarna". Många var också de kurser kompisarna åkte på för att få nya influenser, London och Paris lockade till både arbete och nöje.

Dans var också något som Mona gärna ägnade sig åt i ungdomen och vi minns med stor glädje de kvällar som tjejgänget träffades och förberedde sig för danskvällarna. Allt fnitter, fönande och ”mejkande” som vi med stora ögon (och öron) bevittnade då vi som barnvakt till Ulrica fick vara med.

Det var på en av dessa danser 1977 som Mona träffade sin livskamrat Janne som sedan dess varit en kär svåger till oss och en pappa för Ulrica. Han flyttade in hos Mona och Ulrica i Nolby och 1980 köpte de huset de alltsedan dess bott i.

De två barnbarnen Emelie och Mikaela kom som två ljuspunkter på 90-talet och har alltid haft en stor plats i Mona och Jannes liv. Hjälpsam och trofast har hon varit, aldrig ett ont ord om någon och alltid redo att hjälpa till. Tyvärr fick vi inte fortsätta dela våra liv och hon lämnar ett stort tomrum i allas våra hjärtan men framförallt i Janne och Ulricas.

Systrarna Åsa o Marie

Mer läsning

Annons