Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lofotos grundare har somnat in – minnesord över Alf Jonsson

Entreprenören Alf Jonsson i Sundsvall, vår älskade pappa, morfar, farfar, gammelfarfar och vän har stilla insomnat vid en ålder av 78 år.

Annons
Lofotos grundare Alf Jonsson har somnat in.Bild: Privat

Alf Jonsson sörjs närmast av oss barn – Linda, Ted och Bob med familjer.Jag väljer att minnas min pappa fram till mammas plötsliga bortgång för drygt sex år sedan.Alf föddes 1940 i Bäsksjö, Vilhelmina.Efter folkskola i 7 år blev han skogshuggare som 14-åring tillsammans med sina bröder Ivan & Axel.Som 18-åring blev det militärtjänst på I20 i Umeå som sjukvårdare och han flyttade därefter dit. I det militära tog han busskort och hade busschaufför som yrke i Umeå i perioder.I 20-årsåldern ingick Alf i FN’s fredsbevarande styrkor.Han började sin tjänstgöring i Gaza i maj 1960 men bara två månader senare beordrades bataljonen att omgruppera till Kongo där han bland annat ingick i ett uppdrag att frita tillfångatagna missionärer.Tre år senare var han med i den första FN-trupp som landade i Cypern vars främsta uppgift var att förhindra inbördes stridigheter mellan grekcyprioter och turkcyprioter.Det var under militärtjänsten som intresset för fotografering och affärsidén med fotopåsar väcktes.Han träffade sitt livs kärlek Barbro i Umeå som 23-åring, de gifte sig och första sonen Bob föddes kort därefter.År 1967 flyttade de till Sundsvall och startade tillsammans FilmPak där ett rum i lägenheten i Granlo var dedikerat till verksamheten som bestod i att packa, sortera och skicka iväg. Verksamheten växte snabbt och FilmPak blev Apport Foto år 1969, samma år som andra sonen Ted föddes.Några år senare köpte de en sommarstuga i Skatan, det fanns en längtan att vi barn skulle få uppleva närheten till hav och natur. Här kapades det massor med träd och med tiden blev det även en väg och snart var stugan civiliserad.Med stugan kom odlingsintresset, det odlades potatis, tomater, morötter, rädisor, ärtskidor och inte minst jordgubbar till oss barns stora lycka. Det var alltid fullt hus i stugan med släkt & vänner och jag fick alltid bära en knallorange sydväst på huvudet för att jag skulle synas om jag närmade mig vattnet.Jag, dottern Linda, föddes 1974 och åren därefter byggdes Lofoto upp. I början av 1990-talet hade företaget 65 årsanställda och framkallade 1,3 miljoner filmrullar om året. Det blev många utmärkelser, inte minst uppmärksammades Alf’s miljöarbete och Lofoto fick omnämnande som det bästa postorderlaboratoriet i Sverige under flera år.Marknadsföringen var, med den tidens mått mätt helt unik och PPP, PrisPressPåsen, blev en succé. Med helsidor och uppslag i de största kvällstidningarna, som han lyckades få för en spottstyver tack vare sitt affärssinne. Pappersdockor stod i helkroppsformat på landets bensinstationer och postkontor (hur det gick till att Lofoto som enda privatägda företag fick göra reklam och sälja fotopåsar på statliga Postverket är en historia för sig), som förtroendeingivande talade om att det var Lofoto du kunde lita på när det gällde framkallning av dyrbara minnen i form av filmrullar.Lofoto var först bland de första svenska företagen att satsa på arenareklam på de engelska fotbollsmatcher som visades i Tipsextra, även där för en liten peng tack vare sitt enorma nätverk.Det hände att han själv for över och snickrade ihop skyltarna för att snabbt ta sig hem och räkna hur många sekunders exponering hans skyltar fick.År 2000 så bosatte sig Alf och Barbro i Spanien 9 månader per år, solen och värmen lockade och golfspelandet blev det nya heltidsarbetet. När någon skulle ner och hälsa på så gruvade man sig alltid för inköpslistan, det var nämligen så att resväskan obligatoriskt skulle fyllas med vissa råvaror från Sverige, t.ex husman, messmör, kaffe, kaviar.På sommaren kom de hem till sommarstugan och då var huset fullt med barn och barnbarn. Det skulle ofta grillas och då var det undantagslöst fläskkarré med ”pompe”, mammas inlagda gurka och egna mimosasallad som serverades. Tidiga mornar smög han iväg och tog båten över viken till byns rökeri för en stunds prat och en nyrökt sik. Pappa var en riktig hejare på att göra palt men det gjordes bara regniga dagar, även äppelspäckad sockerkaka var något av en specialitet. Han såg fram emot kyliga sensommarkvällar då han fick sitta och elda i kaminen.Pappas hårda arbete har öppnat många dörrar för oss barn, vi har ödmjukt kunnat dra nytta av hans anseende och personligen är jag så stolt så jag spricker över hans framgångar.En sak är säker, han var hård och kompromisslös, men alltid rättvis. Den känsliga och mjuka sidan han visade för oss närstående är det vi kommer minnas allra mest.Du är enormt saknad.

Linda Säfström

Mer läsning

Annons