Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Carina Frejd

Carina Frejd, Sundsvall, har hastigt avlidit i en ålder av 64 år, då en olyckshändelse tog hennes liv den 25 juli. Närmast sörjande är maken Hans, barnen Peter och Maria samt barnbarnet Hugo och Carinas syskon.

Annons

Carinas liv var ständigt fyllt av nya utmaningar. Som barnmorska tjänstgjorde hon i Sundsvall innan hon tillsammans med sin dåvarande man reste till Biharu i Tanzania för att arbeta. Med tiden blev det ungdomars väl och ve som engagerade henne, bl.a. med arbete på ungdomsmottagningen, som hon gick in för med all sin energi och värme. Hon älskade att arbeta med och för ungdomar, i samtal och dialog. Hon kunde hjälpa ungdomar att se lösningar på sina problem. Tillsammans med sin nuvarande man Hans, arbetade hon med olika projekt och reste bl.a. med en grupp Sundsvalls-ungdomar till Kenya i ett utbytesprojekt. I projektet Sisters i Sundsvall, arbetade hon med att stärka flickors självkänsla inspirerad av Fryshusets arbete i Stockholm.

Under åren utbildade sig Carina ständigt, alltid med syftet att bättre kunna hjälpa andra. Hon läste mycket och rekommenderade böcker som jag måste läsa. Arbetet engagerade och stimulerade, vad det än handlade om. Senast arbetade hon åt arbetsförmedlingen där hennes förmåga att lyfta andra och se möjligheter gjorde henne omtyckt av både arbetskamrater och dem hon hade samtal med. Hon föreläste gärna och hade förmåga att engagera och väcka intresse.

Det var aldrig långt mellan tanke och handling i Carinas liv. Om hon såg ett behov, och hade en tanke om hur hon skulle kunna hjälpa, då såg hon till att förverkliga den. Hon hade en genuin, varm, kärlek till människor som inte var så lyckligt lottade som de flesta av oss och tog alltid parti för de svaga. Det tog sig bl.a. uttryck i att ha en slant till hands för tiggaren på gatan. Hon älskade Afrika och afrikanerna, och hade tillsammans med Hans en tillflykt på ön Lamu, utanför Kenya, där de gärna tillbringade ledig tid och där hon engagerade sig i att hjälpa barn och kvinnor.

Carina hade en stark tro på en kärleksfull Gud. Hennes drivkraft i livet var kärleken till medmänniskor med behov, och vetskapen om att det hon gjorde var meningsfullt. Hennes liv präglades av omsorg om andra.

Vi har varit nära vänner sedan början av 70-talet och har uppehållit kontakten genom åren. Hos Carina var man alltid välkommen och hon hade en förmåga att skapa ett vackert hem och en atmosfär av värme, glädje och generositet, var hon än bodde. Vi delade skratt och tårar under många år och det djupa samtalet brukade snabbt infinna sig när vi träffades.

När jag, på väg norrut, stannade i Sundsvall för att övernatta och tillbringa några timmar med Carina, satt vi som ofta förr och samtalade om livet, jobbet och om dem som stod oss närmast. När vi talade om hennes älskade barn och barnbarn, utbrast hon med glädje: Ja, när barnen mår bra, då mår jag själv bra.

Jag är tacksam för de sista timmarna vi fick tillsammans, för samtal om det som var viktigt i livet. Det är med oerhörd sorg och saknad jag försöker förstå det som har hänt. Så levande, vacker och glad när vi kramade om varandra på förmiddagen och några timmar senare finns hon inte i livet!

Jag sörjer en innerligt kär vän.

Märta Englund

Mer läsning

Annons