Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Claes-Göran Bjernér

/

Vår skolkamrat Claes-Göran Bjernér, Stockholm, avled den 17 juni i en ålder av 73 år. Hans närmaste är hustrun Tamiko, dottern Titti, fyra barnbarn, syskonen Marie Charlotte och Håkan med familjer.

Annons

I cirka sextio år har vi, ett halvdussin skolkamrater från läroverket i Sundsvall, träffats regelbundet. Nu är vi bara fem. Classe avled efter en lång och plågsam period med sviter av skador han ådrog sig vid reportage om katastrofen 1984 vid Union Carbides fabrik i Bhopal, Indien. Hans bortgång var ingen överraskning. Vi har alla noterat hur hans kropp och ork gradvis försämrades. Tack och lov behöll han sitt positiva humör och intellekt. När beskedet kom blev vi likväl mycket bedrövade. Han avled en månad före sin 74-årsdag.

Classe var stockholmaren som blev en spännande krydda i vår jolmiga småstadsidyll. Redan under skoltiden var film det största fritidsintresset. Stadens fem biografer klarade ej av att täcka hans behov av filmer. På skiftande sätt lyckades han komplettera veckopengen så att han varje vecka kunde se samtliga filmer som visades i staden. Ibland åkte han tillbaka till Stockholm över helgen för att kunna se någon speciellt intressant film. Efter en sådan helg hade han skaffat skivan med ledmotivet till filmen "Vänd dem inte ryggen". När filmen senare hade premiär i Sundsvall chockade han biopubliken med att spela filmens ledmotiv "Rock around the clock" på högsta volym för fotgängarna på ströget i Sundsvall. Typiskt Classe, ett exhibitionistiskt mellansyskon. Gick länge klädd i en illröd James Dean-jacka som definitivt inte var inköpt i Sundsvall.

Efter avslutade läroverksstudier 1959-60, spreds vi ut på enskilda äventyr: värnplikt, vidareutbildning, familjebildning, yrkeskarriärer med mera. Familjen Bjernér flyttade till Partille och kontakterna mellan oss tynade bort. 1961 gjorde jag en del av min värnplikt på Nya Varvet i Göteborg och vi sågs då en del. Hans stora intresse då var någon form av FN-tjänstgöring.

Classes intresse för film och vapen gjorde att vi trodde att han skulle hamna på försvarets filmavdelning, men han valde i stället att med sina filmer avslöja vapenanvändandets konsekvenser. Under många år arbetade han i svenska och internationella media. Sitt liv som tv-fotograf har han skildrat i biografin "In i lågan" som färdigställdes nu i juni. Han var besviken över att lektören lyfte bort det mesta av det han skrivit om tiden i Sundsvall och om hans tid som svensk FN-soldat på Cypern och i Kongo. Dessa avsnitt planerade han att publicera separat.

1990 blev det åter struktur i vårt umgänge. Då hade skapats en rutin med roterande värdskap för surströmmingspremiärer och andra högtidsdagar. Classe deltog så länge dagsformen tillät. Tyvärr alltför kort tid.

Jan Holm, Rönninge (vid ordbehandlaren)

Carl-Olof Gustafsson, Upplands Väsby

Lars Åberg, Uppsala

Lars-Erik Gustafsson, Stuvsta

Bo Sundstén, Solna

Mer läsning

Annons