Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Elisabeth Söderström Peterson

/

Specialläraren Elisabeth Söderström Peterson, Lund, har avlidit 85 år gammal. Hon lämnar maken Åke, barnen Dan och Susanne med familjer, systern Vera och många släktingar och vänner i sorg och saknad.

Annons

Elisabeth föddes i Norrfors, en liten by i Västerbotten där den som ville utbilda sig var tvungen att söka sig bort från hembygden. Efter folkskolan började hon arbeta och flyttade en period till Stockholm. Efter några års arbete sökte hon till Statens vuxengymnasium i Norrköping trots moderns motvilja. Att en flicka skulle studera i stället för att arbeta och få lön sågs som ett riskabelt livsval, men Elisabeth hade en enastående envishet och kampvilja. Hon fortsatte in på folkskoleseminariet i Lund där hon tog folkskollärareexamen. På seminariet träffade hon sin blivande man Åke och de bosatte sig i Lund där hon arbetade som speciallärare till pensioneringen.

Elisabeth var ovanligt begåvad när det gällde att kommunicera med barn och ungdomar. Hon visste att man kommer långt med humor och respekt och berättade ibland små episoder ur sitt yrkesliv som visade på hur hon fick barnen att lyssna på henne. En gång när hon hade att göra med några stora lite kaxiga pojkar utmanade hon dem på konsten att hänga i armkrok i gymnastiksalen.  En efter en av pojkarna droppade ner på golvet medan Elisabeth glatt hängde kvar. När alla utom hon fallit ner gjorde hon en överenskommelse med dem om att det skulle vara lugnt och trevligt i klassen och det ställde de utan knot upp på. Om de vetat att Elisabeth var ett uthålligt spänstfenomen som skulle springa Stockholm Marathon långt efter sin 70-årsdag hade de kanske dragit öronen åt sig.

Genom sitt arbete fick Elisabeth kontakt med många barn som invandrat och vars föräldrar hade det svårt att hitta rätt i det nya landet. För många av dem ställde hon upp som en gratis socialarbetare och vän som hjälpte till med myndighetskontakter, att fylla i blanketter och, inte minst, med inlärning av det nya språket.

Elisabeth var en varm och omtänksam person som alltid hade tid för sina släktingar och vänner. På senare år drabbades hon av en svår åldersrelaterad sjukdom som gjorde att vi successivt tappade kontakten. Men vi minns våra årliga pitepaltfrosserier, våra samtal om kvinnors situation i världen, om barns rättigheter och om de västerbottniska rötterna. Vi och våra familjer kommer att sakna henne.

Maj Klasson, Linköping, och Maria Klasson Sundin, Uppsala

Mer läsning

Annons