Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Elli Johansson

/

Elli Johansson, Sörfors, insomnade stilla efter en kort tids sjukdom måndagen den 2 november, 84 år gammal. Hennes närmaste är livskamraten Kalle och barnen Yvonne, Lena, Anders och Tina med familjer.

Annons

Det har blivit många ord genom åren. Men den svåraste texten att skriva är den här.

Den om vår älskade mormor, farmor, mamma, maka, svärmor och vän Elli Johansson. Hon som var vårt nav. Hon som höll alla samman. Hon som ville alla varelser väl och som fick alla att känna sig sedda, behövda och älskade. 

Hon som föddes den 12 juli 1931 i ett sommarviste i Polnoviken, som det näst yngsta syskonet av fyra. Elli Maria Sarri. 

Det finns många berättelser om uppväxten bland fjäll och midnattssol – men nu när historieberättaren själv är borta känns de som alldeles för få. En favorit var den om vaggan av renskinn som hängdes upp i kåtan i närheten av eldstaden för att hålla värmen åt den lilla. Den gungade bröderna Johan och Lasse häftigt med lillasyster Elli i när mamman inte var i närheten. Historien roade både stora och små.

Tidigt varje vår flyttade familjen med renarna till Polnoviken där de stannade under sommarhalvåret. När Elli bara var ett och ett halvt år gick hennes pappa bort och skötseln av renarna lejdes bort. Mamman fick jobba hårt med att hugga ved, hämta vatten, laga mat, tillverka sytråd av senor och sy bällingar. Maten fiskades eller jagades och inför vintern saltades, röktes eller torkades den. Mormor har sagt att hon kunde sakna den maten.

Vi kommer att sakna hennes mat. 

När vintern kom flyttade de till skogslandet Kurravaara där de bodde hos finsktalande bönder. Sedan gick flytten till Lattilahti och Djupviken. 

Men det var inte alltid lätt. På somrarna gick Elli i sommarskola för att lära sig svenska inför internatskolan. Under internatskolans första tre år bodde barnen tillsammans i kåtor och mormor har berättat hur hon ofta längtade hem. 

Nu längtar vi efter henne. 

Som 23-åring träffade Elli Sarri Fränstakillen Kalle Johansson. Vid det laget hade hon hunnit jobba på hotellet i Björkliden, som barnflicka i Kiruna, på turiststationen i Abisko och säsongsarbetat på hotell i Ludvika och ASEA i Varberg. Med Kalle köpte hon hus i Sörfors och hon började jobba på Kabi läkemedel. Fyra barn kom till världen; Yvonne, Lena, Anders och Tina och därefter åtta barnbarn och fem barnbarnsbarn. Kärleken räckte till alla – och många därtill. Hon var sådan vår Elli, Ellen, Elly. 

Dörren hemma i Sörfors har alltid stått öppen. Och otaliga är de gånger som huset varit fyllt till brädden av släkt, vänner och till och med en och annan okänd som fått hungriga magar och sinnet upplyft av Elli och Kalle. Det var just då hon trivdes som bäst.

Vi hann inte ens nudda vid tanken på att det snart skulle vara över. Sjukdomen kom snabbt och aggressivt. Den första måndagen i november försvann hon från oss. 

I morgon tar vi ett sista farväl i Attmars kyrka. Sedan fyller vi huset till bredden igen för henne. 

Ráhkistuvvon

Váillahuvvon.

Alexandra Johansson

Mer läsning

Annons