Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Håkan Andersson

/

Håkan Andersson, Sörberge, har avlidit i en ålder av 68 år.
Närmast sörjande är sonen Johan, Eva, Elisabeth och brodern Thomas med familj.

Annons

Många av oss som hade förmånen att få lära känna Håkan under hans livstid har inte bara mist en livskamrat, vän eller kollega, utan även en byggmentor, bilreparatör, parti-eller idrottskamrat, musikant, flyttkarl eller varför inte vandringskompis. Att ha många strängar på sin lyra är verkligen ett uttryck som passar väl in på Håkan.

Han föddes 1946 i den lilla byn Tallberg i Norrbotten, men flyttade snart till Överstbyn där han växte upp med sina föräldrar och lillebror Thomas. I Orrbyn fanns mormor och morfar som kom att betyda mycket för Håkan, framför allt för hans naturintresse.

Norrbotten och familjen skulle alltid ha en särskild plats i hans hjärta och hit skulle han ständigt återvända.

I Boden tog han senare studenten och styrde därefter kosan mot Umeå för fortsatta studier i fysik och matematik, tillsammans med sin blivande maka, Elisabeth.

Efter avslutad militärtjänst som bäste soldat på I 19 i Boden, flyttade Håkan och Elisabeth till Timrå. När senare sonen Johan kom, blev familjen fullbordad. Så småningom köpte de ett gammalt renoveringsobjekt där Håkan verkligen fick användning för alla sina praktiska talanger. Några år senare stod det nyrenoverade gammelrosa huset i Sörberge klart.

I augusti 1972 klev Håkan in på Vibackeskolan för första gången och där skulle han bli kvar i 35 år. Många är de elever som genom åren hade Håkans tekniksal som sitt andra hem och där fick handfast hjälp, inte bara med sina mopeder, utan även med att klara av skolan som helhet.

Friluftsintresset som var en stor del av Håkans liv präglade även hans tid på Vibacke. Många klasser och elevgrupper har följt med på vandringar och tältövernattningar. Han engagerade sig inte bara i sina egna elever, utan tog även hand om andra lärares klasser.

Även för personalen ordnade Håkan uppskattade vandringsturer till olika resmål.

Ett annat uppskattat inslag under Håkans tid på Vibacke var den så kallade Lärarorkestern där han medverkade som trumpetare, gitarrist, sångare och showartist. I ett hårdrocksnummer kom han på att använda motorsågen som instrument, ett verktyg han i övrigt behärskade väl. Många elever som börjat på gymnasiet återkom flera år efteråt enkom för dessa föreställningar där Håkan många gånger stod i centrum.

Håkan hade ett starkt rättspatos och var under många år aktiv fackligt i Lärarnas Riksförbund. Han var även politiskt engagerad och gick varje år och spelade trumpet i Kommunistiska Partiets 1:a maj- tåg. Han hade ett brinnande intresse för sociala orättvisor och det var alltid intressant att diskutera med honom då han var påläst och kunnig i många frågor.

Friluftsintresset som intresserat Håkan sedan barnsben resulterade även varje år i ett otal fjällturer med en grupp nära vänner. Såväl vinter som sommar var Håkan intresserad av naturen och uppdaterad på all tänkbar aktuell utrustning.

Idrott var något annat som intresserade honom. Fotboll, brottning, bågskytte och ridning var några av de sporter som han aktivt ägnade sig åt under olika perioder i livet.

På senare år träffade Håkan Eva som ständigt fanns vid hans sida fram till hans död.

Hjälpsamheten hos Håkan, att alltid sätta andra före sig själv, är nog den egenskap som många främst förknippar med honom. Otaliga är de gånger han hjälpt vänner, släktingar och kollegor med byggnationer och elinstallationer, reparationer av allehanda fordon, mm. Där verktyg saknades tillverkade han egna.

Där Håkan nu är, hoppas vi att det finns några trasiga bilar, ett fallfärdigt hus, några stigar som väntar på att bli upptrampade och några små orättvisor för honom att ta tag i. Då vet vi att han har det bra!

Tacksamheten och saknaden hos oss som haft turen att få leva och umgås med Håkan är oändlig.

Vibackekollegorna genom Titti och Magda

Mer läsning

Annons