Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Ingrid Lindbergsson

/

Ingrid Lindbergsson, Österflygge, har gått bort vid en ålder av 71 år. Närmast sörjande är sönerna Mikael och Per-Olov, barnbarn och barnbarnsbarn.

Annons

Ingrid växte upp på Backen i Liden som nummer två av tre döttrar till Ingeborg och Jonas Eriksson. När Ingrids mor väntade tredje dottern redan drygt ett år efter Ingrids födelse och behövde avlastning för att hinna med den växande familjen och lantbrukets många arbetsuppgifter engagerade Ingrids mormor mostern att hjälpa sin syster ett tag och därför bodde Ingrid i Bodacke under en del av småbarnsåren.

På dansbanan i Åsen träffade Ingrid under sena tonåren Hans-Olov, som kom att bli hennes livskamrat. Det tog henne till Uppsala, där fick hon en kontorstjänst som Uppsala Ekeby AB som inledning på en livslång karriär som tjänsteman inom bland annat Försäkringskassan. I Uppsala fick hon också sitt första barn, sonen Mikael 1963.

Efter en kort period hemma på Backen bosatte hon sig några år i Skog i Ångermanland som föreståndare på Försäkringskassans lokalkontor. Hans-Olov studerade medicin i Umeå och på ledigheter och helger pendlade hon och Hans-Olov, mellan Umeå via Skog till Vallsjön i Liden, där de byggde sin egen stuga intill sjön.

De sökte sig tillbaka till Liden och hittade i Flygge 1970 platsen där de bosatte sig och bildade gemensam familj. Här skapade de ett liv som fritidsjordbrukare med får och häst vid sidan av Ingrids ordinarie arbete på Försäkringskassan i Liden. Här berikades familjen med ännu en son och en dotter, Per-Olov 1974 och Britt-Marie (Beppe) 1975.

Vävstugan i Flygge var ett av Ingrids fritidsprojekt som hon under åttiotalet drev för att sprida vävning och hantverkstradition vidare tillsammans med allehanda traditionell hantverkskonst, t ex näverslöjd, ljusstöpning, tunnbrödsbakning, slakt och matlagning. Där fick hon erkännanden i form av inslag i tidningen Väva samt genom besök av landshövdingen. Vävstugan fick även betydelse som mötesplats för social samvaro genom nätverket Vävstugans vänner som utvecklade aktiviteter, bland annat i samband med den centrala kampanjen Hela Sverige skall leva. Ingrids förkärlek för vävda trasmattor gick inte att ta miste på.

Ingrid rekryterades också till ambulanssjukvården och arbetade som ambulanssköterska vid Liden ambulans på 80- och 90-talet.

I Österflygge förvärvade Ingrid och Hans-Olov 1994 en skogsfastighet motsvarande en av deras gamla drömmar. I skogen etablerade de små skogskojor som fungerade som tillflykts- och rekreationsplats där kreativitet och arbetslust fick flöda. Där varvades avkoppling med byggnation, skogsvård, fiske, bär- och svampplockning. Genom alla år såg Ingrid till att det fanns överflöd av bär, sylt och svamp för vinterhalvåret.

Hennes liv fick en kraftig omvälvning i och med maken Hans-Olovs bortgång 2002 och än värre med dottern Beppes hastiga bortgång i en trafikolycka 2004, den stora sorgen. Trots dessa motgångar fanns målmedvetenheten och arbetsinställningen kvar. Hon började motionsdansa och fick en ny bekantskapskrets.

Ingrid arbetade på Lidens skola och riktade åter sin energi på engagemang för föreningslivet. Genom åren har hon initierat och varit pådrivande för bygden i ett flertal föreningar såsom Lidenbygdens framtid, Lidens Båtklubb, Hembygdsföreningen, Glimåvägens vägsamfällighet och Backen-Österflygge byaförening.

Efter fyra år som änka avvecklade hon familjefastigheten i Flygge och flyttade till Österflygge för en nystart. Än en gång antog hon utmaningen att renovera ett stort hus och bygga nytt bo. Hon kände även stort ansvar för skogen och gjorde själv, som pensionerad änka, hundratals timmar i skogen med röjsåg samt styrde med avverkningar och plantsättning.

Knappt var boningshuset färdigt innan hon påbörjade ännu en rejäl renovering av en sommarstuga, vid Lill-Sundsjön. Det var ju just detta som hon tyckte så mycket om, när hon fick utlopp för sin kreativitet och hantverksbredd. Och in i det sista, även när sjukdomsförloppet var tydligt, så planerade och skissade hon på ännu ett litet stugprojekt för ett barnbarn.

Ingrid var genom hela sin gärning angelägen om att dokumentera med bilder och text vad hon har sysslat med. Det finns ett otal pärmar, ofta gjorda av näver, album och dokument om föreningsverksamhet, renoveringar, utflykter, resor, gästböcker, etc. som vittnar om hennes kunskap, kreativa förmåga och målmedvetenhet. Hon såg en tillgång i besökaren som hon ofta fotograferat vid besöket och så bad hon om lite text om besökarens upplevelser och vips hade hon en sida till i albumet/gästboken.

Förutom att kämpa mot sjukdomen de sista månaderna ägnade hon sig åt att gå igenom sin kvarlåtenskap. Hon behövde tiden för egen del och ville inte vara en belastning. De sista dagarna tillbringade Ingrid på Hospice i Sundsvall tillsammans med sin äldste son och sina två systrar.

Ingrid efterlämnar två barn: Mikael Eriksson, Indal, och Per-Olov Eriksson, Linköping, samt fem barnbarn och två barnbarnsbarn. Hon får sin sista vila intill maken Hans-Olov och dottern Beppe (Britt-Marie) på Lidens kyrkogård. En levnadskonstnär har gått ur tiden.

Privat jordsättning av urna, för familjen, äger rum den 14 maj. Därefter kan de som önskar besöka graven, ta farväl och lämna eventuella blommor.

Per-Olov Eriksson

Mer läsning

Annons