Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Ki Sundling Andersson

/

Ki Sundling Andersson, Tunbyn, har avlidit i en ålder av 56 år.
Hennes närmaste var maken Kjell och sonen Theodor.

Annons

Ett oerhört varmt hjärta har slutat slå. Den 31 maj somnade min hustru och mamma till Theodor lugnt in hemma i Tunbyn efter en lång tids sjukdom. Ki blev 56 år gammal varav vi fick tillbringa 33 av dessa år tillsammans. Fantastiska år. Jag och Theodor är väldigt glada över att vi fick rå om Ki så pass länge.

Ki växte upp på Tegnergatan som ligger i Haga. Med mamma Dagny, pappa Bengt och bröderna Lennart och Anders. Sommaren 1982 blev vi ett par. Jag hade haft span på Ki i några år, men det var ju min kompis Lennarts stora syrra så det var ju lite förbjuden mark. På hösten 1982 började Ki på lärarhögskolan i Gävle, det var en studietid som vi har många glada minnen i från. Själv så läste jag till lärare i Linköping så vi var på många spex och roliga tillställningar tillsammans.

Efter avslutad utbildning fick Ki sin första lärartjänst i svenska och engelska vid Slättåbygdens skola i Stöde. Det är alltid lite speciellt med det första riktiga jobbet och Ki satsade som vanligt 110 procent. Under åren så har Ki arbetat på flera skolor i Sundsvalls kommun, framför allt som specialpedagog. Hon arbetade även några år på Mittuniversitetet i Härnösand som lärarutbildare i specialpedagogik.

1993 var ett fantastiskt år för då kom vår son Theodor till värden och familjen blev komplett. Familjen har alltid varit viktig för Ki och vi har många fina och roliga minnen att tänka tillbaka på. Ki har alltid lyckats kombinera familj och arbete på ett mycket framgångsrikt sätt. Man växte på något sätt i hennes närhet . Hon hade en förmåga att lyfta andra, att se andra växa och utvecklas, detta gav henne energi.

Sådan var vår Ki. Ett bevis på detta var att Ki blev utsedd till årets skolledare inom barn- och utbildning 2015. Ki var noga med att säga att priset delade hon med alla medarbetare och elever på Norrbackaskolan.

Utöver familjen och arbetet så älskade Ki att gå i skogen och plocka svamp, gärna i vänners sällskap. Hon sade ofta att det var som balsam för själen att gå i skogen och hon njöt av varenda sekund. Njöt gjorde vi även under alla våra resor utomlands. Både Ki och jag tycker om att se nya saker och att lära av andra kulturer. Vi blev fängslade av mayaindianernas fantastiska kunskap om astronomi, deras matematiska kunskaper, byggnadskonst samt kultur.

Ki tyckte även om att shoppa både hemma och utomlands och ofta hade vi med oss någon sak som påminde om landet. Att sola och bada gillade Ki och det gjorde vi mycket under våra resor. Att njuta av livet och ta till vara på tiden var viktigt för Ki och oss i familjen.

Trots att det har varit kämpigt med alla behandlingar genom åren så hade Ki en fantastisk inställning till livet. Hon klagade aldrig utan var alltid positiv och såg ljust på framtiden. Den sista tiden tillbringade hon på avdelning 12 på Sundsvalls sjukhus kombinerat med behandling på onkologen. Vi blev fantastiskt väl omhändertagna och det vill vi tacka för.

Vår saknad är stor och det är ett stort tomrum hon lämnar efter sig. Vi har dock många fina minnen som vi håller kärt och vårdar i våra hjärtan för alltid.

Maken Kjell och sonen Theodor.

Mer läsning

Annons