Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Steneije Arnfridsson

/

Som tidigare meddelats avled Steneije Arnfridsson, Selånger, Sundsvall, vid en ålder av 76 år.

Annons

Steneije föddes som nr. tre i en barnaskara bestående av åtta barn, först tre pojkar och sedan fem flickor. Hans glada, snälla och mjuka personlighet gjorde populariteten stor inte minst bland systrarna. Fina minnen finns av hans givmildhet och uppmuntran bland annat från födelsedagar och jular, då han gav mycket väl genomtänkta personliga julklappar, när han började tjäna egna pengar.

Nu har syskonringen brutits och det känns tomt. Han fattas oss. Vi är ändå tacksamma att vi fått ha varandra kvar så länge.

Efter skolåren gick Sten-eije som lärling och utbildade sig till billackerare som sedan blev hans sysselsättning i arbetslivet, förutom tidvis inom byggnads.

Steneije ägnade stor del av sin fritid åt skytte, som han också tävlade inom. Blev både Norrlands och Sundsvalls mästare i pistolskytte.

Så småningom träffade han Louise. Paret gifte sig och fick tre barn, två flickor och en pojke och berikades allt eftersom med sju barnbarn och ett barnbarnsbarn. Familjen bodde först i lägenhet och köpte en sommarstuga i Lögdö där de gärna tillbringade somrarna och fritiden.

Efter några år kom längtan efter hus och på norra Alnö hittade de sitt drömställe, där Steneije gärna cyklade. Han älskade sin familj och djuren som alltid fanns omkring dem. Både hund, katt och kanin, till och med en häst och en get som huserade i hyresstallet.

Han lade ner många timmar med reparationer på huset men det försvårades mer och mer eftersom han insjuknade och fick så småningom diagnosen MS. Trots sin ständiga försämring lyckades han bygga ett stort fint garage. Tack vare sin envishet kunde han slutföra projektet till fullo. Han gav sig ej förrän han byggt upp en stenmur runt garaget. Många gånger kröp han på knäna för att utföra dessa jobb.

Hans livssituation gjorde att han fick en stark Gudstro som gav honom hopp, trygghet och förtröstan. Den hade han kvar in i det sista.

Sjukdomen utvecklades ganska snabbt och när Louise ej längre orkade sköta honom, vistades han en tid på Almedalen, där han trivdes och spred glädje till de gamla som bodde där. En chans dök upp att få ett eget handikappanpassat boende.

Steneije hade en önskan att flytta tillbaka till sin barndomsort Bergsåker och lyckades få en trevlig lägenhet med utsikt samt assistenter dygnet runt.

Han stortrivdes med sitt nya liv och tack vare sina fina assistenter fick han möjlighet att åka ut på olika turer och tillställningar, som han önskade vara med på. Till exempel följde han alltid med då mat och medicininköp skulle göras i Birsta där räkmackan blev ett måste, och mumsmums fanns gärna med på inköpslistan.

Ett par gånger i veckan besökte han Filadelfiaförsamlingen i Sundsvall, där han fick många vänner. Även utlandsresor han drömt om genomfördes, båtresa med Hurtigrutten, biltur till Lofoten samt en Mallorcaresa.

Steneije hade en otrolig livsglädje och positiv utstrålning. Trots sin svåra sjukdom sa han att han var priviligierad och berömde ofta sin personal. Han stöttade flera organisationer, bland andra Rädda barnen. Hade även tre fadderbarn, två genom Erikshjälpen och ett genom Trosgnistan.

Var alltid glad och skojfrisk när man talade i telefon eller hälsade på honom. Vi minns honom med ett stort leende på läpparna. Han var den av syskonen som alltid höll ordning på födelsedagarna och ringde och grattade.

Steneije var positiv och skojsam ända fram till sina sista dagar. Han somnade in lugnt och stilla bland sina nära och kära på Sundsvalls sjukhus.

Vi känner oändlig saknad.

Steneijes syskon gm. Eva Arnfridsdotter och Jane Westberg

Mer läsning

Annons