Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Teo Sundin

Vår far Teo Sundin, Sidsjö, har avlidit 93 år gammal, skriver barnen Per, Sten och Märit.

Annons

Teo föddes 1921 i Nordingrå. Föräldrar var skräddaren och hemmansägaren Erik Johan Sundin och hans hustru Sofia född Näsström. Familjen flyttade till Klockestrand 1930. Teo blev redan då intresserad av radio. Han fick som nioåring sin fars lov att köpa en byggsats till en enrörs-batterimottagare från Clas Ohlsson. Med hjälp av denna enkla radio och en god antenn kunde han lyssna till stationer från hela Europa och kom i kontakt med den klassiska musiken. Fadern köpte ett litet ensträngat piano som Teo sedan övade flitigt på.

Teo gick på Hampnäs folkhögskola och tog realexamen som privatist i Örnsköldsvik. Sedan följde Katrineholms Tekniska Skola, elektroteknisk linje med ingenjörsexamen 1940. 1945 anställdes han vid Televerket i Sundsvall och gifte sig 1948 med sjuksköterskan Inga-Lisa Nylander från Fagervik. De fick barnen Per, Sten och Märit. Teo fick efterhand allt större ansvar, 1956 för byggande av radiostationer bland annat i Östersund och från 1958 utbyggnaden av tv-nätet, sammanlagt tolv stationer under två år.

På fritiden konstruerade han en bussradio för utrop av hållplatser. I samband med detta uppfann han en talstyrd omkoppling mellan mikrofon och radio, för vilken erhölls patent i tio länder. Uppfinningen belönades med silvermedalj vid en uppfinnarutställning i Versailles.

1961 fick han en tjänst som chef för Sjöfartsverkets så kallade Deccakedja i Bottenhavet med placering i Njurunda. 1977 genomfördes en omorganisation av verksamheten vilket medförde en flytt till Nordmaling. Han valdes in i den första styrelsen för Johan Nordlander-sällskapet, engagerades i start och drift av Olofsfors bruksmuseum fram till återflyttningen till Sundsvall 1996, byggde hus på Haga och i Bergafjärden, var hälsokostare och fick pris för trädgårdsodling i Nordmaling, var kyrkvärd och satt i kyrkoråd i Skön.

Teo och Inga-Lisa sjöng i kyrkokör både i Skön och Nordmaling, engagerade sig i KDS från starten 1964 och satt bland annat i riksorganisationens valberedning i några år under 70-talet, men det stora intresset från 20-årsåldern och i synnerhet efter pensioneringen var släktforskning. Tillsammans med sonen Per skrev han 1975 Släkter och gårdar i Nordingrå, 1978 Häxorna som handlar om trolldomsrannsakningarna i Vibyggerå 1675 och 1998 Släkter och gårdar i Arnäs. Sistnämnda år fick Per och Teo Viktor Örnbergs hederspris för att de genom "sitt arbete med att utarbeta och publicera sockengenealogier främjat svensk släktforskning."

Hustruns död 2011 lämnade ett stort tomrum hos Teo, som då var vid förhållandevis god vigör och flyttade till ett trygghetsboende vid Sidsjön. Så småningom började kraften tryta även för honom och efter tre år dog Teo den 11 november i år.

Det som kännetecknade honom var hans goda kunskaper inom många områden och den uthållighet han visade vid lösningen av bland annat tekniska problem. Ett axplock ur hans före detta kollegors omdömen: Fantastiskt skicklig och kunnig, värst av alla, hade jämt lösningar, gav sig tid, mycket omtyckt, oförtröttlig.

Teos barn Per, Sten och Märit

Mer läsning

Annons