Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Ulla Pettersson

/

Ulla Pettersson, Sundsvall, har avlidit vid en ålder av 79 år. Närmast sörjande är sonen Anders, dottern Birgit, systern Ebba samt barnbarn och familjer.

Annons

Mamma föddes 1936 under ganska knappa förhållanden i den ensligt belägna bosättningen Svedjan, tillhörande Gråssjön i Bräcke kommun. I hemmet fanns från en början varken rinnande vatten, avlopp eller ström. Under 1940-talet övertog hennes föräldrar hemgården. Föräldrarna var Karl och Märta Jonsson och hon var den sist födda av fyra syskon.

Hon genomgick folkskola i Bräcke och gav sig redan i unga år ut i förvärvslivet. Hennes första tjänst var som barnflicka hos släktingar i Sösjö, Bräcke. Efter det fick hon plats i vattenrallarsamhället Kilforsen, nuvarande Sollefteå kommun, som affärsbiträde, där hon stannade några år. Hennes nästa anhalt i livet blev Sundsvall och där inledde hon studier på handelsskola. I anslutning till det träffade hon också den man som skulle bli hennes livskamrat. Han hette Per-Erik Pettersson och var min far.

Efter handelsskolan fick mamma tjänst på LV 5 i Sundsvall som kontorist. Giftermålet med Per-Erik skedde i Bräcke kyrka 1958 och under påföljande år 1959 föddes så jag, Anders. I anslutning till min födelse inträffade den första större motgången i det unga parets liv då min far drabbades av tuberkulos. På den tiden bodde de på Kungsvägen i Haga i en liten lägenhet. Efter en tid på sanatorium repade min far sig från sjukdomen och livet kunde fortsätta.

Tankar om ett eget hus började växa fram och byggnationen av det inleddes 1964 i Granlo. Min pappa ritade huset och byggde det till viss del på egen hand. 1965 skedde inflyttning och samma år föddes min syster Anna och några år senare, 1967 även deras tredje barn Birgit. Som var vanligt på den tiden blev min mamma då hemmafru och skötte hem och barn.

Mammas stora passion i livet var arbetet inom scoutrörelsen. Under slutet av 1960-talet började hon som ledare inom Selångers scoutkår, tillhörande KFUK/KFUM. Inom den organisationen var hon aktiv under en följd av år på olika funktioner inom rörelsen. Hon deltog i och var med och planerade ett stort antal läger och resor både i Sverige och utomlands. För övrigt var hon också aktiv inom Hörselfrämjandet, något som föll sig naturligt eftersom min yngsta syster Birgit föddes döv.

Något annat som var mycket viktigt för min mamma var att hjälpa till på min morfar och mormors gård. Under hela min uppväxt tillbringade familjen mycket tid där. När mina morföräldrar blev sjuka och flyttade till annat boende i Bräcke centralort fortsatte hon att hjälpa dem där.

Allt efter som att barnen blev äldre började lusten att förvärvsarbeta återvända.

Hon arbetade då bl.a. några år på fritidsgård i Granlo. Hon kände också att hon villa göra något mer och började komplettera sina studier. Till slut var hon färdig undersköterska och jobbade som sådan på Sundsvalls sjukhus fram till sin pension.

Min mamma var en social människa och hade många vänner. De flesta hade anknytning till scoutrörelsen. Det är nog ingen överdrift att påstå att hon var omtyckt i vida kretsar. Hennes stora hjärta och omsorg om andra var ett tydligt kännetecken. Hon satte i princip alltid andra människors välbefinnande före sitt eget, ibland nästan i för stor utsträckning.

Mammas sista år blev kanske inte de bästa. Hon liksom min far drabbades av sjukdomar och när min pappa avled 2009 lämnade hon den älskade villan och flyttade till en lägenhet. Hon plågades mycket av smärta men lyckades ändå ofta hålla uppe humöret. Hennes sociala nätverk tror jag hjälpte henne mycket att orka och hålla livsgnistan uppe. Hennes syster Ebba var också ett stort stöd under hennes svåra avslutande år.

Jag saknar dig mamma! Släkten saknar dig! Dina vänner saknar dig! Du gav så mycket och krävde så litet.

Sonen Anders

Mer läsning

Annons