Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nyheter engagerar fortfarande Eko-veteranen

/
  • Det var lätt och roligt att vara chef på Ekot, tycker Anders Wilhelmson.
  • Mordet på Olof Palme var en bland många stora nyhetshändelser under Anders Wilhelmsons tid på Ekot. På morddagen intervjuade han alla partiledarna.

Han tackar Solbacka läroverk för att han blev journalist. I över 30 år arbetade han på Ekots redaktion och var med och formade nyhetsjournalistiken i radio. Nu fyller den före detta Dagens eko-chefen Anders Wilhelmson 80 år.

Annons

Han lyfter gärna fram kollegor och andra chefer från sin tid på Ekot. Lite svårare är det att dra ur honom egna milstolpar från de händelserika åren under 1960-, 70-, 80- och halva 90-talet. Men så småningom kommer det fram ett och annat. Som att han tog initiativ till telefonväkterier med partiledarna i studion, ett tidigare okänt koncept som blev en omedelbar lyssnarsuccé.

Att han var med och startade Kvart i fem-ekot, som snabbt blev det mest avlyssnade programmet i radio. Att han startade Stockholmsnytt tillsammans med Fritiof Haglund. Och att han var den som drev igenom att Ekot fick resurser till en vettig riksbevakning, vilken han sedan blev chef för fram till sin pensionering.

– Lustigt nog är det de kontakterna jag har mest kvar av fortfarande. Senast häromdagen hade vi folk från den tiden på besök.

För att få reda på hur han blev journalist får man gå tillbaka till elevtiden på Solbacka läroverk. Samma Solbacka som Jan Guillou har beskrivit i minst sagt negativa ordalag i romanen Ondskan. Men Anders Wilhelmson upplevde internatskolan på ett annat sätt. Det var där han fick chansen att lära sig spela basfiol, trummor och piano i skolans jazzorkester. Där deltog han i den litterära föreningen, förestod skolbiblioteket och - framför allt - var chefredaktör för skoltidningen. Det var ett uppdrag han fortsatte med till och med sedan han blivit reporter på Expressen.

– Jag hade inte blivit journalist om det inte hade varit för Solbacka. Det var en mycket positiv tid, underbart bra.

På Expressen trivdes han oerhört väl och blev kvar i sex år. Detta var på den tiden då folk fortfarande intresserade sig för kommunalpolitik. Anders Wilhelmson bevakade stadsfullmäktige, det som i dag motsvaras av kommunfullmäktige.

– På den tiden var det oerhört intressant, och framför allt fanns det en publik som var intresserad och köpte tidningar. Alla visste att Hjalmar Mehr var Hjalmar Mehr och Erik Huss var Erik Huss och så vidare. I dag vet snart ingen människa vem som är borgarråd.

Sedan Wilhelmsons tid har Expressen bytt skepnad, och i dag känner han inte riktigt igen sin gamla arbetsgivare. På samma sätt har journalisternas auktoritet och folkets syn på journalistiken förändrats över åren, anser han. Och inte bara till det positiva.

– Kändisjournalistiken har kostat yrket mycket. Det är sorgligt för samhället och demokratin att tidningarna inte riktigt klarar att hålla sig kvar. Och jag tycker att det uppmärksammas ganska lite.

Trots att Anders Wilhelmson gick i pension för 15 år sedan är han fortfarande engagerad i samhällsfrågorna, och konstaterar att han läser "för mycket tidningar och lyssnar för mycket på radio."

– Men nu råkar det vara så att jag trivs med det.

Att fylla 80 tycker han däremot mest är pinsamt. Det vanliga ståhejet slipper han helst.

– Jag har faktiskt sagt till folk att de inte behöver hedra mig och bära sig åt. Skänk en slant till Läkare utan gränser eller Reportrar utan gränser, så är det bra för mig.

Annons