Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne av Karin Morén

/

Karin Morén, Alnö, har avlidit 60 år gammal. Hennes närmaste är maken Kent och barnen Elisabet, Kristina och Anders.

Annons
Kolleger, elever och vänner saknar Karin. Hon tvingades lämna oss mitt i skolverksamheten. Tomrummet efter Karin kan aldrig fyllas men kvar finns en stor inspirationskälla som vi kan återvända till. Hon är ytterst närvarande när vi planerar lektioner, rättar prov, utvecklar idéer samt när vi träffas på rasterna.
Karin föddes i Uppsala men växte upp i Värmland och tog studenten i Karlstad. Efter universitetsstudier och lärarexamen i Uppsala, och efter några år vid gymnasieskolan i Tierp, kom hon i början av 1970-talet till Sundsvall där hon har tjänstgjort som lärare i svenska och engelska inom vuxenutbildning och gymnasieskolan. Under en period arbetade hon vid gymnasieskolan i Timrå.
Karins språkintresse ledde till att hon engagerade sig i bilingual undervisning, det vill säga när man undervisar i skolämnen på ett främmande språk, i det här fallet engelska. Hon hade ett stort intresse för språkinlärning och kommunikation, och hon delade gärna med sig av sina idéer. Med detta arbetade Karin under flera år och vid sin bortgång, på Spin-programmet vid Hedbergska skolan.
Att ha haft Karin som arbetskamrat har betytt mycket för oss. Tankereda, struktur och stringens är begrepp vi förknippar med Karin. Hon garanterade kvalitet i det hon tog sig för. Hon stimulerade till nya synsätt, ständig utveckling och till att nå ett steg längre i resonemangen. Samarbete med Karin i uppsatsrättning, kring grammatiska regler eller romananalys ledde alltid till större klarsyn. Vi har lärt oss oerhört mycket av Karin.
Arbetet i skolan var en stor del av Karins liv men det inkräktade inte på omsorgen om familjen. Hemmet på Alnö och sommarstället i Näcksta var varma mötesplatser för familj och vänner. Hon spred trivsel omkring sig och hennes slagfärdighet lockade ofta till skratt.
Karin utstrålade trygghet in i det sista. Under sitt sista år visade hon oss att man kan se på livet och döden på ett insiktsfullt sätt. Hon hade förmåga att se det positiva i tillvaron även om den allvarliga sjukdomen starkt begränsade hennes liv. Trots sin svåra situation lät hon inte självömkan få övertaget - omsorgen om andra människor var större.
Vi har förlorat en god vän och arbetskamrat som vi alltid kunde vända oss till.
För vännerna och kollegerna
Laila Engman, Ellen Metall

Mer läsning

Annons