Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tron är både livlina och rättesnöre

/
  • Anders Payerl är självlärd på piano och sjunger gärna lovsången Above all. 
  • Anders Payerl.

Bästa sättet att börja en dag är med lovsång och piano. I Anders Payerls liv har Gud alltid varit en naturlig och närvarande kraft, även om han inte alltid vågat vara öppen med sin tro.

Annons

Med föräldrar som i flera år drev en metodistkyrka i Arbogaregionen, kom tron naturligt för Anders Payerl. Uppväxten innehöll kyrkans barntimmar och regelbundna besök, först i den egna kyrkan och sedan i missionskyrkan. Men något år in i lågstadiet upphörde hans regelbundna besök, en kombination av avstånd till den frikyrkliga församlingen och för uppstyrda gudstjänster i den närmare kyrkan gjorde att det kändes tråkigt.

– I lågstadiet märkte jag även att det blev jobbigt att vara öppen med min tro, det var inte accepterat av de andra barnen.

Tron fanns kvar, men det var inget han stoltserade med, i stället byggde han upp en mur kring sig själv, sina känslor och tron. Att vara ung med en stark gudstro i ett ateistiskt land var inte lätt.

– Jag bad bara när det var jobbigt, det var min livlina.

Som 14-åring konfirmerade han sitt dop men det var först under gymnasiet som han genom den dåvarande flickvännen fann vägen tillbaka till kyrkan. Tillsammans gick de på en utannonserad rockkonsert med Simon Ådahl, som visade mer av sin evangelistiska sida än när han blev melodifestivalvinnare med gruppen Edin-Ådahl 1990.

– Själva konserten sög, vi var där i två och en halv timme och han spelade fyra låtar, men samtidigt är det bland det bästa jag varit med om, säger han.

Anders fick uppleva sina första förbön, till en början var han skeptisk och tyckte hela proceduren var konstig. Flickvännen och en kompis övertalade honom att gå fram ändå.

– Jag fick inget direkt tilltal, men när förbedjaren lade sina händer på mina axlar och bad var det något som fyllde mig, som om Gud med ett knytnävsslag slog ner muren jag byggt upp. När jag gick tillbaka var jag alldeles skakig och tårarna bara rann.

På gymnasiet gick han industriprogrammet och attityden var hård, så även om han började engagera sig mer i sin tro var det inget han visade öppet i skolan.

– Det fanns en tydlig hierarki i klassen och jag behövde inte sänka mig ännu lägre i den.

Först efteråt, när han på impuls flyttat till Sundsvall för att studera, bestämde han sig att vara helt öppen med sin tro. Ensam i en ny stad sökte han sökte sig snabbt till kyrkan och gemenskapen där. Efter en kort visit i Svenska kyrkan fann han sig till rätta i Hagakyrkan.

– Kyrkan ska vara som en familj och inte en grupp. Vilket förbund som kyrkan är ansluten till spelar mindre roll, för mig är gemenskapen och upplägget det viktiga.

Tekniknörd, som han är, så har han en app på mobilen med hela Bibeln och även sin egen bibelplan. Målet är att ha läst hela Bibeln på 349 dagar, i nuläget har han läst drygt 20 procent. Men läsandet sker på papper.

Mer läsning

Annons