Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vid vävstolen är Wera Engman lycklig

—Nej, jag känner mig inte äldre. Visst ängslas jag för saker som jag inte gjorde förut och allting går långsammare. Men det har väl med åldern att göra. Det säger Wera Engman som fyller 75 år på tisdag den första mars. Men redan i dag blir det kalas i lägenheten på Bragegatan i Sundsvall.

Annons
Fast gästerna får inte komma förrän efter klockan 13.00, säger Wera Engman.
Just nu är det bråda dagar. Mycket ska ordnas före festen och dessutom är högra handen i bandage, bruten.
Wera Engman kan se tillbaka på ett långt och innehållsrikt liv. Det var sex syskon i familjen som bodde på Hasselbacken bredvid Höglundaskolan. Favoritsysselsättningen då var klippdockor och indianlekar.
Några decennier senare blev Wera Engman känd för många genom sitt arbete på Medelpads Hemslöjd. Först som vävare, dekoratör och expedit i butiken. Men snart också som bildvävare bland annat för textilkonstnären Ulrika Lönnå.
Under åren har det vuxit fram många arbeten ur Wera Engmans vävstol. Som när hon fick uppdraget att ersätta textilier från GA-kyrkan som förstördes i en brand 1998. Tyger i ull och silke med guldtrådar till mässhakar, stolor och kollekthåvar.
Hemma i lägenheten på Bragegatan är mattor, gardiner och möbeltyger designade och vävda av Wera Engman. Skapade i husets källare där hon numera har sin vävstol.
Jag är lycklig när jag väver. Jag har gjort så mycket roligt, säger hon.
Ett annat av livets glädjeämnen har varit att vandra och åka skidor i fjällen med maken Lennart och de båda sönerna. 1959 gjordes den första vinterfjällturen i hård blåst runt Sylarna i Jämtland. Det har blivit många under årens lopp.
Kärleken finns också till musiken. Wera Engman var med om att starta Tonicakören 1976 och där blev hon kvar till 1992. Numera går hon och maken på konserter nästan varje vecka och musiken strömmar ofta genom ljudanläggningen hemma.
Dagarna räcker knappt till för föreningsaktiviteter, gymnastik, simning, stavgång och cykelturer. Det är viktigt att kroppen hålls igång. Fast nu har det blivit ett tillfälligt avbrott med den brutna armen. Kanske blir det också lite lugnare lekar med de tre älskade barnbarnsbarnen under de närmaste dagarna.
Om några veckor packas väskorna för en resa till södra Frankrike. En present från barnen till henne och maken. Där ska de titta på kultur och konst. Precis som vid tidigare resor runt världen, bland annat med transsibiriska järnvägen.




Mer läsning

Annons