Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sluta straffa de arbetslösa

/
  • Arbetsförmedlingen har blivit mer av kontrollmyndighet än den serviceinrättning som den borde vara.

Att få sparken är tungt för de allra flesta. Naturligtvis skiljer sig omständigheterna åt mellan individer, men generellt kan ändå sägas att den som förlorar sitt jobb förlorar en stor del av sitt liv. Ett sammanhang, arbetskamrater, känslan av att göra nytta och med den ryker ibland både självförtroende och självkänsla, och inte minst – försörjningen.

Annons

Vad gäller försörjningen har vi löst det med en försäkring, i vardagligt tal kallad a-kassa. Det är en försäkring som den som arbetar frivilligt betalar, för att den dagen hen blir av med jobbet ändå ska ha en sportslig chans att försörja sig under den tid det tar att få ett nytt jobb.

Vad gäller det där med sammanhang och arbetskamrater har det genom åren funnits en lång rad olika åtgärder, som i praktiken handlat om att den arbetslöse ska ha någon form av sysselsättning. Denna sysselsättning behöver inte nödvändigtvis vara kopplad till personens yrkeskunnande eller framtida anställningar. Den behöver inte ha någon som helst verklighetsförankring, då huvudsaken tycks vara att en människa som förlorat sitt jobb absolut inte får använda tiden efter eget huvud.

För att hjälpa arbetslösa att få nya jobb, och för att hjälpa arbetsgivare att hitta arbetskraft har vi Arbetsförmedlingen. Och här har vi det stora problemet. Arbetsförmedlingen har nämligen, från att en gång i tiden faktiskt ha varit en serviceinrättning med huvudsaklig uppgift att förmedla jobb, blivit en kontrollinstans som ska se till att den arbetslöse inte sitter hemma eller – hemska tanke – ägnar sig åt egna aktiviteter utan överinseende från staten. Många skulle säkert protestera mot Arbetsförmedlingens sysselsättningsaktiviteter om det inte vore för det att den som inte finner sig i att gå på möten och konstgjorda aktiviteter också går miste om sin a-kassa.

Det här måste få ett slut.

Arbetslösa ska inte behöva straffas ytterligare genom att tvingas till meningslösa aktiviteter eller att söka jobb som de på förhand vet att de inte kan få. Kraven är sådana, att den som vill ha a-kassa måste rapportera till Arbetsförmedlingen att hen sökt ett visst antal jobb. Arbetsförmedlingen kan uppmana en person utan körkort att söka ett arbete som kräver just körkort. Att behandla vuxna människor på detta sätt är som att omyndigförklara dem, det signalerar misstro och misstänksamhet mot den enskilde och är kränkande. Att Arbetsförmedlingen under många år gått under öknamnet "arbetsförnedringen" är inte helt grundlöst.

På Arbetsförmedlingens hemsida går det att läsa om villkoren för att få a-kassa. Där finns krav på deltagande i möten och sökande av anvisade jobb, liksom krav på flyttbarhet om jobbet inte skulle finnas i närheten. Om den arbetssökande inte följer anvisningar "meddelas a-kassan" och så går hen miste om ersättningen.

Att många arbetslösa tappar både självkänsla och självförtroende är inte konstigt med tanke på hur de behandlas av den myndighet som ska hjälpa dem till nytt arbete, men som i stället utövar kontroll som om de vore kriminella.

Kraven för att få a-kassa måste revideras, och Arbetsförmedlingens uppgift utvärderas och göras om.

Det finns självklart arbetsförmedlare som är engagerade och gör ett bra jobb. Arbetsförmedlingen fyller också en viktig funktion när det gäller stöd och hjälp åt personer med olika funktionsnedsättningar eller nyanlända invandrare som behöver hjälp att komma in på arbetsmarknaden.

Ändå förmedlar varje arbetsförmedlare ungefär ett jobb i månaden. Bara drygt tio procent av alla jobb som förmedlas går via Arbetsförmedlingen. Det är ett icke godkänt resultat. Lägg ner Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form, eller byt namn på den. Förslagsvis till "kontrollmyndigheten för uppbärande av a-kassa" eller annat som är mer relevant för vad den ägnar sig åt.

Annons