Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Slutar efter ett liv med filmen

Hon är en bit västernorrländsk filmhistoria, vars namn har öppnat många dörrar i filmvärlden.
I slutet av februari går Ingrid Bergman i pension från Film Västernorrland.

Annons

Många har trott att hon skämtar när hon säger att hon heter Ingrid Bergman och jobbar med film.

– Namnet är en dörröppnare, för det blir alltid en reaktion och den brukar vara positiv, säger hon och ler.

Men länets egen Ingrid Bergman har aldrig velat stå framför kameran, bara bakom. För cirka 30 år sedan jobbade hon på Försäkringskassan, och en videokurs där satte bollen i rullning.

– Plötsligt kände jag att det ju var rörlig bild jag ville hålla på med. För Dramatiska Institutet var jag för gammal, så det blev Hola folkhögskola och en kurs i foto, radio, video och bildspel, säger hon.

Gnistan drev henne vidare till universitetet och studier i drama/teater/film samt kommunikationsvetenskap. Än visste hon inte om hon bara nöjespluggade eller om en dörr skulle öppnas någonstans. Men i samhället pågick samtidigt processer som skulle sammanfalla med hennes drömmar.

Först blev det ett projekt i Ånge med filmskapande i skolan och på fritiden, därpå en tid som länsteaterkonsulent. Så blev hon barnkultursekreterare åt Sundsvalls kommun och fick även ansvar för en stor filmfestival 1995. Samtidigt var videotekniken ny och statsmakterna hade just publicerat en utredning om hur man skulle möta den så kallade "biografdöden" och explosionen av rörlig bild - framför allt de våldsamma inslagen.

– Den kunde förstås inte stoppas, men utredningen slog fast att den behövde mötas med kunskap. Ett konsulentsystem behövdes, liknande det inom teatern, för att nå ut regionalt. Barn och unga skulle lära sig sovra och att göra film själva.

Landstinget och Svenska Filminstitutet ställde upp med pengar och 1996 skapades Film i Västernorrland, där Ingrid Bergman arbetade ensam det första året.

– Det var mest inriktning på barn och unga från början. Och visning av värdefull film på biograf, bland annat skolbio. Men senare gavs också resurser för att stödja produktion av icke-kommersiell kort- och dokumentärfilm med anknytning till länet.

Verksamheten fick ökade anslag under några år och fler anställda kunde tas in. Till 2011 var Ingrid Bergman chef, sedan har hon varit konsulent för filmproduktion, läst manus och fördelat anslag, skött kontakter med filmbolag och regissörer med mera.

När det gäller filmproduktion är Film Västernorrland oftast samproducent. Det betyder att filmare kan söka både ekonomiskt och tekniskt stöd. De kan till exempel få handledning för sitt filmprojekt, få hjälp med marknadsföring och manusutveckling, låna lokaler för administration och provfilmning, låna professionella kameror och bra ljudutrustning - allt för att höja kvalitén på sina filmer. I länet finns ett 100-tal företag som på olika sätt arbetar med film och rörliga bilder. Just nu driver Film Västernorrland också ett EU-projekt där filmföretagen bland annat erbjuds olika kurser för att bli bättre i att berätta med film.

– Vi kan också locka filmproduktioner till Västernorrland från andra delar av landet, där filmverksamma i länet kan erbjudas arbete, säger Ingrid Bergman.

Hittills har Film Västernorrland samproducerat ett 100-tal filmer, kortare och längre. Ett 30-tal har varit samproduktioner med SVT, vilket är dundermedicin för att nå en hundratusenhövdad publik. Men ibland glittrar filmlivet till på andra sätt - som när Andreas Öhman från Kramfors dök upp.

– Han skrev fantastiska kortfilmsmanus fast han bara var 16 år. Och han var 24 när han gjorde sin första långfilm, "I rymden finns inga känslor". Hela teamet ställde upp; alla bodde hemma hos Andreas i Styrnäs och hans mamma lagade mat. Filmen sågs av 300 000 på bio, blev Sveriges Oscarsbidrag och köps fortfarande som dvd. Nu är han i Hollywood och skriver en amerikansk version av manuset, säger Ingrid Bergman.

Andreas Öhman var den största skrällen under hennes år i filmvärlden. Sedan dess har han gjort ytterligare tre långfilmer som helt eller delvis spelats in i länet. En annan stor upplevelse var "Miraklet i Viskan", som äntligen blev av efter sju års strävan av regissören John O Olsson. Inspelningen var oförglömlig med sin familjära stämning och den säregna miljön med det speciella långhuset.

– Den som ser filmen tänker att det är en fantastisk kuliss; ingen tror att det ser ut så på riktigt. Några sa att vi inte fattar vilken fin natur vi har att spela in i här i länet, säger Ingrid Bergman.

Under de senaste fem åren har sex långfilmer samproducerats, och ett ökat intresse för att spela in längre filmproduktioner kan absolut ses. Film är dyr att spela in men ger också pengar tillbaka, menar Ingrid Bergman. En inspelning ger många arbetstillfällen, även i kringeffekter som boende och catering, och dessutom attraherar branschen unga. Digitaliseringen av samhället kommer att sluka många jobb, men kultursektorn kan aldrig robotiseras och arbetet där är meningsfullt. Den insikten skulle Ingrid Bergman vilja se mer av hos beslutsfattare.

Själv vill hon se starka filmer om människor.

– Jag vill se film jag aldrig glömmer, som förädlar mig och ger kunskap om mitt eget liv. Vi frågar alltid filmskapare vad de vill berätta med sina filmer. Och det är inte liktydigt med handlingen.

Allt med jobbet har förstås inte varit roligt. Den som fördelar pengar blir inte älskad av alla och måste göra andra besvikna ibland, och det är aldrig kul. Men mest har hon haft roligt och efter pensionen skulle hon gärna rycka in då och då som en sorts senior advicer och bidra med erfarenhet och kunskap. Nu får hon också tid att resa, måla akvarell och fotografera - och gå på bio förstås. Då kommer priset hon fick från Filmpool Nord i december väl till pass; "Per-Erikpriset" som delas ut för goda regionala filminsatser.

– Priset är en ren! Men jag kan inte ta hand om så mycket kött så jag fick ett presentkort i stället. Men skinnet vill jag ha, så det kommer snart.

Och nog är man nöjd när man fått ha sitt drömjobb i 20 år.

– Jag är lycklig som har fått vara med och bygga upp en sådan här verksamhet, mött så många fantastiska människor och upplevt så många underbara situationer. Jag har haft en otrolig tur och jag brukar säga till ungdomar att min historia visar att inget är omöjligt, säger Ingrid Bergman.

Läs mer om Film Västernorrland:

Tystnad, tagning

Guldbaggenominering